Så hade mor min sin 50-årsfest. På självaste nyår.

Morsan och moster lät mig veta med ordentligt tryck att det var en önskan att jag skulle det.

Som om det inte skulle blivit ett i alla fall.

Förväntningar, förväntningar....

Blev bra i alla fall. Inte många tårkanaler som var torra. Fick spä på ordentligt och hylla henne.

Det bästa var dock att mosters pretantiösa tal var så tråkigt och, rent ut sagt kasst, så jag nästan såg folket nicka till. Långt och tråkigt tal om någon förbannad klänningn hon hade på sig på ett fot från 1959.

Zzzzzzzzzzzzz.......................

Älsklingen tyckte det var så tråkigt så hon låtsades att barnen behövde henne, smet iväg och gömde sig.

Men jag bara log ju längre hon snärjde in sig i prickarnas färg på klänningen.

Den segern var viktig!