Mmmmm....

Det senaste inlägget skrevs 13 juni förra året. Sen var tanken att jag skulle ta lite semester.

Det har jag gjort..... med råge.

Startade t.o.m en blogg runt nyår där jag är mer officiell med vem jag är och trots idogt skrivande så får jag i snitt mycket, mycket fler unika läsare per dag här än på den andra bloggen.

Det är intressant.

Visst, jag har inte gjort någon reklam om det mot vänner/bekanta och pratar inte om den till dem heller.

Ger det en liten stund till, sen får det ev bli ett avslutet projekt...

Jag såg studenterna åka på sina lastbilsflak idag när jag gick ut en sväng på stan på lunchen. De tjoade, tjimmade, dansade, kramades och vinkade.

Lyckliga att äntligen komma ut i livet och förändra världen.

Ja började snabbt tänka vad som väntade dem imorgon: arbetslöshet, ansvarstagande, kanske ett antal år till på universitet, en och annan graviditet etc., etc.

Men innan jag blev för negativ kom jag på vad Fredrik Reinfeldt sa strax inför Sverige - Grekland. Kanske första gången han säger något konkret jag håller med om.

"Det är den här stunden vi ska vårda och komma ihåg. Det är nu, strax innan allvaret börjar, vi ska njuta av detta. Nu har vi förhoppningar och förväntningar. Det kan ingen ta ifrån oss"

(eller något åt det hållet....)

Så jag får stanna upp i nuet och säga lycka till till alla nyblivna studenter! Jag hoppas att ni lyckas förändra världen till det bättre... 

Mmmm.... visst är väl låten bättre än de flesta andra länders men.....

Framträdandet var stelt, fantasilöst och intetsägande!

Var det bara jag som såg det? Hon missade ju på en del ställen och missade kameran någon gång.

Att hon ser ut som en öststatsflicka som går på gatan tycker inte jag hjälper.

Vart tog den där kurviga bruden mörkhåriga bruden vägen?  Jag bara undrar...

Ukrainas låt är inte bättre men hon var både snyggare (ja, tyvärr spelar det roll) och hade ett mycket, mycket bättre framträdande. Även Islands bidrag var det mer sväng och show med. Men skippa bruden där, låt henne stå i bakgrunden. Islands egen Gay-Magnus Carlsson fixar uppträdandet galant på egen hand.

Apropå Magnus; hur mycket skulle inte han velat ha den låten? Tyvärr (för honom) så är hans glansdagar förbi.

Om jag får önska så vinner Bosnien (tror jag det var iaf) med den skönaste refrängen på länge. Är ju mycket svag för Springsteeninfluerad "Born to run"-driv. Sen har de en skum men skön show att bjussa på.

 Min gissning är att Perelli lander runt 7-11 plats och det skulle inte förvåna migom piraterna kommer någon placering före...

Eller....nja, njae, kanske inte riktigt.....eller?

Läste häromdagen i den lokala gratistidningen jag läser varje dag på pendeln om  bloggportalen. Det var tydligen där alla coola bloggare huserade.

"Ohhh, haka på trenden" nästan ropade jag ut till min halsovande medpassagerare samtidigt som fingret ivrigt ville visa honom artikeln.

Så en registrering skedde och jag bara väntar på kommentarer från blondibella och allt vad de heter. Och tror fan att jag fick en kommentar idag! Fantastiskt!

Nåväl, ner på jorden igen bara.

Det jag vill nämna är bara att jag återupptagit min kärlek till Nina Ramsbys ljuva stämma i låten Lids med den sorgligt avsomnade gruppen Salt.

Snacka om Kodak moment om det varit en situation. Vad kan det heta med musik? Gibson moment?

Ta hem (gärna lagligt), lyssna, njut!

Dock ingen låt bandet kommer spela. Näpp, där ska vi spela hård, manlig och framför allt tung rock. Inget fel med det men.... 

Jaha. Jag nämnde att jag låg topp tio på jobbet efter förra veckans arbete. Topp femtom om man räknar sammanlagt.

Trodde ju inte att det skulle hålla och nästa vecka kommer det synas i de nya tabellerna

Veckans arbete har nu slutförts och....det har inte varit en rolig vecka...

Jag har kämpat och slitit för att hålla huvudet uppe men det har bara inte funkat. Kunderna har velat något helt annat än vad jag vill.

Ligger jag topp 75 efter denna vecka så får jag vara nöjd.

Fick siffrorna för förra veckan och helt plötsligt hade jag, moi, seglat upp på topp 25-listan. Nummer 7 om man räknar bara ena delen.

Och vi är mellan 500-1000 beroende på säsong.

Normalt ligger jag runt plats 100-150.

Sånt gör en lite gladare liksom.

Jag har en massa ticks för mig. Ja, beroende av t.o.m

Det är inte droger eller att klä ut mig i kvinnokläder och gå in i omklädsrum (inget fel i det iofs kanske).

Nä enkla grejer. Och jag måste utföra dem annars fungerar inte mitt liv.

En del går över och en del inte.

Har alltid varit glad i mat och gärna backat en tallrik. Har fungerat kanon. Som idrottare så springer man av en del av det.

Men nu, när det börjar bli ett par år sen man var regelbunden, så börjar kilona sätta sig. Det märks verkligen.

Och det skulle inte göra så mycket egentligen. Om det inte vore för The Wedding.

Japp, nu är det 100% säkert. Det enda som behövs är mer pengar än vi har billån.

Och då kan jag inte gå omkring som en bulle den dagen. Framför allt bredvid älsklingen som är smal och snygg "by default". Snygga bilder för barnen att kika på.

Och där ligger mitt problem. Ju närmare datumet jag kommer desto mer panik får jag över min vikt. Och desto mer sugen på skräp blir jag. Det vattnas i munnen när jag tänker på choklad, pommes, smågodis o.d

Jag slänger i mig skräpmat på jobbet till lunch. Salladsmenyerna lockar mig inte, GI-maten känns tråkig och är det sen lunch så intalar jag mig att alla lunchställen stängt så jag blir "tvungen" att gå till Burger King eller Kebabbaren.

Så min vikt går stadigt uppåt och självförtroendet stadigt neråt.

Det får bli knäc....nä, jag fixar till något flott och gott till barnen i morgon....

Dagens I-Landsproblem:

Kunden i Ica-kön suckar över de stigande matpriserna

Dagens U-landsproblem:

Rispriset har sedan årsskiftet fördubblats och miljonstals människor riskerar svält

"Smakade oxfilén bra?"