Vi förstår ingenting! Vad hände? Vad gick snett? Fick de andra länderna höra en annan låt än den vi skickade in?

Eller är det som så att vi skickade ett så dåligt bidrag?

Jag måste nog säga ja ändå. Den här gången var det inte samma genomtänkta  taktikröstning  som det varit ett par år. Synd bara att den absolut sämsta låten på den övre halvan (frånsett ängeln och djävulen) gick och vann hela tjottaballongen (som Luuk säger)

Den där Dima kunde ju knappt uttala orden så man hörde texten. Men det kunde man ju inte heller när resten av Balkanerna pratade i rutan.

Jag reser mig dock och applåderar Norges låt som växte för varje gång man hörde den. Och Bosnien som svenskarna gav en välförtjänt tia till.

Björn Gustafsson tog dessutom humorn ett snäpp högre. Fantastiskt att våga framföra en show för kanske 200 miljoner varav typ 2 miljoner förstod humorn.

Spanien var kul, Grekland och Ukraina för lika annars hade någon av dem vunnit, Polskan horribelt osexig, Portugals kvinna superlik bläckfisken i "Den lilla sjöjungfrun" (passande att sjunga om havets herre) och folket från Malta sköna som otippat gev Sverige en oförtjänt tolva.

Vi tackar Luuk för underhållningsvärdet. När han "översatte" tjejen utanför och sa att hon presenterade sig som Paris Hilton var kul, framför allt när morsan (som var inbjuden som mors dagpresent) surt gjorde en korrekt översättning.

Ingen distans där inte. 

Då läggervi schlagernervan på hyllan i 8-10 månader och fokuserar på viktagare saker.

Som Fotbolls-EM, OS, Hellacopters sista spelning och att ICA ser mig med Big Brotherögon.

Men ICA får jag ta nästa gång tror jag.

Mmmm.....

J har en "Hard Rock Café" som har blivit "tradition" när frun åkt iväg till sin mamma tillsammans med dottern.

"Tradition" för att det bara är andra gången på två år och "Hard Rock Café" för att de inbjudna ska ha med sig en skiva med valfritt material.

Det har dock varit uppenbart vilken slags musik det ska vara. Inte mjukare än Hellacopters men man kan välja nostalgi före nytt och fräscht.

För några år sen var jag mästaren på at hitta nya, i sverige ännu okända, band. Som Linkin Park, System Of A Down , Korn m.m De slog inte på den här sidan Atlanten förrän typ ett år efter min upptäckt.

Förutsättningarna har ändrats radikalt sen dess. Med full time work och två barn så har inte bara sporten fått stryka på foten. Dessutom fick jag med sorg i hjärtat boota om datorn med all min musik. Alla okända bra band är därmed borta och orken att leta efter dem igen finns inte.

Förra "Hard Rock Café" fyllde vi varsin cd med musik och lyssnade igenom. Men med sex stycken skivor så hanns det knappt att lyssna på allt. Den här gången får det bara bli sju låtar var.

Och det har varit en vagel i ögat att få ihop det den här gången.

Bara förra veckan fanns inte en enda låt i min tanke men plötsligt kom jag på två låtar med Deftones och det hårda i mig vaknade raskt till liv. Det svåra där är vilken av dem jag ska välja; den kända Shove It eller den mindre kända Teething som ligger på soundtracket till The Crow 2? Har ju en förkärlek att visa upp okända låtar med klass av kända grupper. Men jag vet ju hur besviken på hur mottagandet brukar vara.

Sen har det rullat på. Dock är det svårt att få tag i låtarna. Jag har allihopa på cd men orkar inte leta efter dem i lådorna i källaren. Sen ska man ju konvertera in dem i datorn som mp3:or. Så jag är olagligt laglig just nu känns det som.

De här låtarna ligger på lut just nu;

• Deftones - Antingen Teething eller Shove It men det lutar åt det sistnämnda
• Bullet For My Valentine - Scream Aim Fire eller Eye Of The Storm och det lutar åt det förstnämnda
• Sebastian Bach - (Love Is) A Bitchslap med Axl Rose som support
• Korn - Sean Olson som också är med på The Crow 2
• Weezer - My Name Is Jonas som kanske inte är hårdast i världen men det finns ett syfte. J kanske heter samma som låtnamnet? Helt klart en öppningslåt
• Failure - Enjoy The Silence Depeche Mode i orginal) men den kan mycket väl finnas på J:s skiva. En låt vi tänkt köra cover på i bandet (spelar ju i band igen).
• Pantera - Domination och där är det liveversionen som är bäst
• Metallica - Creeping Death. Återigen är det liveversionen jag suktar efter. Är fortfarande barnsligt förtjust i när Jason skriker "Die motherfucker, Die!!!).

...eller vart det var...

Vem orkar bry sig?

Nu känns det verkligen som om vi fått nog va?

Jag gör så här; kort kommentar om spektaklet, sen får vi se om orken och lusten infinner sig för detta igen.

Strömstedt: nej, nej, nej och åter nej! Sista morgonen var också sista hörbara låten. Tack för kaffet.

Bengtzing; Reklampelare för ecstasy? För att inte kunna dansa så är hon bra på att dölja det med Oskarshamns bortglömde reaktor 2. Låten var också bäst av de i lördags.

Fröken bildäck; Det var inget vidare nej, gick vidare på gamla meriter. Har inte heller sett så oattraktiv ut sen hon var med senast i melodifestivalen. Bli brunett igen och lägg på dig ett par kilo så kan man börja fantisera om dig igen...förutsatt att du inte pratar, skånskan är ju lite svår att tyda...

Jaha, där satt man då bland publiken för att uppleva vad Herr Christer Björkman hade att erbjuda för den tredje deltävlingen.

Det låter ju normalt sett så mycket bättre när musiken är live och där satt man och.....tittade lite på klockan....

Visst, lite ögongodis i Caracola men är det någon som mindes hur låten gick strax efter uppträdandet?

En halv operalektion, ett gotländskt fiasko, missanpassat serbisk text trots ok låt och ostämda gitarrer hos Eskobar.

En snabb sammanfattning av kvällen...

BWO höll klass i Madonnalåten som inspirerats av Alcazar som skrivits av...Bard...

Jo jo, man tackar ja.

Isaksson håller inte live, framför allt inte med en "svängig låt. Tydligen känns "upp & hoppa-tjejen" hetare än mycket annat.

Hög klass var det dock på Björn Gustafssons kärlekssång till Carina Berg och Luuks mellansnack.

Ja, jo jag vet. Linköpings deltävling har ju redan varit men jag har inte hunnit med något under veckan som gått. Och ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt hämtat mig varken fysiskt eller mentalt så om LKPG får det bli senare i veckan.

Älsklingen ropade ut i tv-soffan att hon visste vilka som skulle komma absolut sist; Kebabpizza Slivovitza!

Jag var dock inte så säker och förklarade att det finns en hel del Balkanmänniskor i vårat land så top 5 kan det nog bli.

Och det hade jag ju rätt i. Däremot skulle ju Rongedalarna inte vara med i top 5 så där gick mitt tips å andra sidan fetbort.

Stelare än Razborkabruttan går inte att hitta. Skrattade hela vägen och funderade på att lägga en röst på stackarn så hon inte skulle få noll röster.

I år kan det kanske vara dags att låta en ballad vinna och då ligger Sanna Nielsen duktigt bra till. Förvisso Abba-stänkt och lite "All by myself"-stöld men det funkade riktigt nice.

Och så fick vi nog se svenska folket säga att vi ÄR trötta på Carola hur bra röst hon än har. Hade Johnsson kört den själv hade han varit i final nu...

...och Lasse Lindh har skrivkramp. Efter någon minut hade man hunnit med två mikrosömner...

Tack

Zzzzzzzzzz...................................

Kan ha varit sämsta någonsin!

Eller.... tittade på minnenas Television för nåt år sen då de visade 1984 års schlagerfestival.

Uselt uselt uselt...

Förstår att Herreys vann, Sverige hungrade efter en melodi. Fredrik Belfrage stod och svettades och visste knappt vart han var.

Bäst var dock juryborden.... Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha

Satt 6-8 stackare runt ett bord och mitt på bordet så stod det vilken ålder de representerade. När Belfrage swischade förbi 30-36 år höll jag på att dö...

Ja, eller de såg väl ut att vara närmare pension än lappen visade. Ho ho ho ho...

Det var inte bättre förr

Tillbaka till nutid:

Förstår att Velvet inte gick vidare. Vem röstar väl på henne. Det är ju inte så att tjejen går igenom rutan direkt? Visst är hon söt och kanske lite snygg med. Visst var låten catchy & så där men.... var inte den en ren stöld av "Not a sinner nor a saint"?

Och tyvärr, tyvärr..... Är man strax över 30, inte har "det" eller "den" låten så blir det svårt, mycket svårt att slå hårt i detta land.

Antingen ska du vara 15 år och låta kidzen ringa 10 ggr i sträck (Amy) eller 58 år och ha ca en miljon människor som är ute varje helg och dansar bugg (Christer).

Det räckte inte ens att vara Eurodiscons enda överlevare (E-type) eller fjunis med hyfsad låt (Brandur).

Nä, tacka vet jag förr, det var musik det.

Dan Tillberg, vart tog du vägen? Inget är förlåtet!

Jaha. Dagens statement;

Att gå på konsert är som att gå på fest.

Ungefär...

Hade ju mycket högt ställda förväntningar på konserten med Mötley härom sistens.

Mmmmm......

Men ju större förväntningar man har på en fest/konstert, desto större är risken för besvikelse.

Ja, du vet hur det är. Nyårsfesten planerad sen april, mat, dryck och alkohol inhandlat sen september och frågesporten filad på sen november.

Festen:

Börjar bra. Folket kommer in. Alla glada, spriten i kassen. "ja, vi kunde inte riktigt hålla oss så vi tog ett par järn innan vi kom hit." Så kan det låta.

Konserten:

Bra förband, hört talas om dem. Sjyssta låtar och när det släcks ner för huvudakten så känns det bara så safe.

Festen:

Alla sätter sig och käkar, värdparet/värden får välförtjänt beröm: "jaaaa.... Hummerflamberad tryffelstuvning på grönskasbädd är inte varje dag man äter. Och de citrondränkta havsräkorna med en nypa av de direktimporterade italienska örterna smakar ljuvligt." Brödet kan nog ha varit inne i ungnen någon minut för länge men... vem bryr sig?

... Ingen full, inget röj men..... trivsamt och gemytligt och en bra början. Festen är i sin linda.

Konserten:

10 000-15 000 (?) får se en spakande kavalkad av hits i början. Pyroteknik och allt. Häftigt. Coolt. Dr. Feelgood, Shout of the devil m.m Bra start, mycket bra. Lite dåligt ljud kanske  och Vince sjunger inte klockrent men..... det är ju Mötley!

Kanon!

Festen:

Man går vidare till vardagsrummet. Singstartävling. Trevligt. Men..... efter ett tag står du och Krilles brutta och tävlar om vem som är bäst. Du vill köra Johnny Cash och The Hives och hon vill köra Carola, Ledin & Madonna. Åskådarantalet sjunker och festen förflyttar sig till balkongen eftersom alla vill röka hela tiden. Man diskuterar barn, husköp & jobb Och man tjatar på Anders och hans nyfunna kärlek att de ska köpa hus bredvid oss alla andra. Anders nyfunna kärlek skruvar lite obekvämt på sig och ler....

Konserten:

Man fortsätter med flera hits men....intresset dalar liksom. Vince sjunger sämre för varje låt (de låtar han ens behagar sjunga i), det kassa ljudet kommer till sin rätt och man gillar läget men kan inte riktigt komma till ro & skruvar sig lite generat i stolen medan djävulstecknet åker upp alltmer sällan.

Festen:

Nu börjar det hända grejer... Maria börjar bli trivsamt full och berättar hur het hon tyckte du var i gymnasiet. Hamnar dock först in på toaletten för att sminka upp sin mascara som råkat rinna under tiden hon höll i toalettstolen. Anders och Fabbe gruffar lite manligt när det visar sig att Fabbe är bra polare med Anders nya flickväns ex-kille. Fyra stycken får gå mellan de sturska grabbarna för att.....ja, hormoner ni vet. Stämningen är lite spänd.

Konserten:

Hitsen slutar inte och det funkar hjälpligt men man börjar fundera på vilka låtar de kan tänkas ha som extranummer. I detta läget finns bara "To young to fall in love" och "You're all I need" kvar. Funkar men det känns lite tunnt. För övrigt så spelar det ju ingen roll, halva låten går ju åt för att fatta vilken låt de spelar, så kasst är ljudet. Och Vince; gå en sånglektion, snälla!!!!

Festen:

Nej!!! Värden basunerar ut att Maria har spytt ner för balkongen och att grannen ringt till störningsjouren för detta plus den höga volymen på Carolas låt "Hey, Mickey" som spelas konstant. Anders och hans nya dambekant tackar för sig och "ska hem och lägga sig. Det är ju en dag imorgon också." Detta betyder att de ska på reservfesten. Alla andra utom värden förstår detta och önskar att de också kunde följa med. För det här var ju inget vidare. Särkillt full blir man ju inte heller...

Konserten:

Tittar på klockan. Mötley spelar "anarchy in the U.K", en låt om England, cover och inte speciellt bra. "Hmmm... om vi åker om tjugo minuter hinner jag nog med sista bussen hem" rinner igenom som en tanke.

Festen:

Krille med bihang tittar på klockan och säger till slut hur trevligt de har varit för att pinna vidare hem för barnens skull. " Men ni kan ju inte dra nu" skriker värdparet i kör. "Vi har ju inte ens smällt raketerna?!!!?!. De stannar laglydigt kvar och sticker hem tjugofem minuter över tolv. Inom en timme sticker alla och ingen hinner vara med på tequila-racet som "traditionsenligt" måste insupas.

På vägen hem diskuterar man med sin respektive: "Nästa år sitter vi hemma eller hur honey?!?"

Konserten:

Efter en timme och tjugo minuters kavalkad så ställer sig gruppen i mitten av scenen och tackar sina fans. Fint med extranummer, då kommer nog "You're all I need" där....

Icke, nope, nehej, not.......

Direkt efter de stolpat ut från arenan så tänds det i taket... Vilka spjuvrara hinner man tänka innan roddarna river ner scenen.

Tack, adjö & god natt blir kommentaren.

Så blev det ingen vidare konsert iaf trots de förväntningarna man kan ha av ett band som funnits nästan lika länge som jag har levat.

Proffsen var oproffessionella...

Mmmm.... om ett dygn har man fått se sina stora idoler på riktigt. Inte på en gammal OKEJ-plansch anno 1988 med tuffa killar bärandes pannband, svarta läderhosen och frisyrer högre än kaknästornet.

Jag minns det än. Tidningen jag och F (som för övrigt också ska med) bläddrade i. F hade hört något rykte om att Nikki Sixx hade dött av överdos och blivit ersatt av en look-a-like.

Och vi hade beviset! OKEJ hade fotona som gjorde att vi kunde bekräfta den "nya" Nikki Sixx! Om vi ändå hade kontaktat media om detta. Hade vi säkert fått en årsförbrukning av tuggummit Bugg....

På en av bilderna av Nikki Sixx såg man tydligt hur den "nya" killen hade exakt samma tatueringar som den riktiga.

Men................!!!!!!!!

Klantskallarna hade tatuerat den "nya" killen på fel armar. Om original-Nikki hade en, låt oss säga, dödskalle på högra armen så hade de tatuerat dödskallen på falsk-Nikki på den vänstra armen. Identisk? Javisst! Men likt förbannat på fel arm!

Puckon!

Minns inte riktigt när jag kom underfund med hur ett negativ kan vändas åt fel håll.....

För övrigt såg jag att Nikki har nått den ansenliga åldern av 48 år. Hur gammal gör det då Mick Mars? 72?

Har lyssnat igenom Mötleys två "sista" plattor på 80-talet. Girls, Girls, Girls och Dr. Feelgood. Lite överraskad över båda faktiskt.

Girls, Girls, Girls var riktigt tråkig. Tre riktigt bra låtar: Wild Side, Dancing On Glass och, självklart, 80-talets bästa låt You're All I Need. Mer om det senare.

Dr. Feelgood däremot låter oförskämt bra. Bra ljud och låtar som fortfarande håller. Faktiskt....

Jag skrev ju härom dagen om att jag och F dyrt och heligt lovade att inte lyssna på Kiss och sånt skit.

F åkte dit och hade en svår Kissperiod.

Jag klarade mig helskinnad. Aldrig stått ut med Paul Stanley och hans töntiga mannar. Skönt!

Ja, 80-talets bästa (hårdrocks)låtar då? Balladerna ligger i topp här...

Ja, You're All I Need är nog ändå den bästa. Men tätt följd av ett koppel:

- Lita Ford & Ozzy - Close my eyes

- Bon Jovi - Wanted Dead or alive

- Skid Row - 18 and life

- Ett gäng låtar med Guns 'n  Roses

- Creeping Death - Metallica ( inte nära en ballad men....)

o.s.v., o.s.v