Sämsta: Junior har haft så ont o sitt lilla ben. Gny & gnäll hela dagarna...

Bästa: Dörrfoder till tre dörrar är snart målade. Tog bara nästan 2 år...

Sämsta 2: Längdskidlandslaget. Vilken soppa!!! Matig och god för media. Inte så nyttig för sporten.

Bästa: 2 Junior har börjat gå igen! Dra på trissor, från nada till att börja gå på 112 timmar.

Märkligaste: Förskolan ringde idag. "Hej, kan Storan stanna hemma nästa vecka? Vi har knappt någon personal". Svarade ja och ville att man skulle ta bort den veckans kostnad. "Nja, vi frågade rektorn om det men vi får inte ta bort kostnad trots att barnen inte är där samtidigt som vi inte få ta in vikarie. Ligger lite pyrt till. Jag får inte ens ringa till dig och fråga om det här..." Löste sig till slut med att de ändå tog in en vikarie. "Rektorn är ju på semester så den skiten får vi ta i höst istället."

Tidigaste: Storan somnade i soffan kl 17.20 idag. Omöjlig att väcka.

Nojigaste: Moi! Lite ont i halsen. "Måste hålla koll på om jag blir sämre. Kan ju ha lunginflammation igen." Älsklingen" bara log...

Undran: Om man köper en tjänst och företaget inte kan uppfylla de krav som ställs så bör man få avdrag för den tiden man inte har tjänsten. Om kommunen inte har tillräckligt med personal för att kunna bedriva verksamheten (finns väl bestämmelser om hur många barn det ska gå på en förskollärare???) så bör en vikarie kunna fylla ut platsen? Om det inte är möjligt så måste det gå att låta några frivilliga vara hemma med barnen under förutsättning att perioden ej  debiteras? Vari ligger problemet?

Konstanterande: Hade ett företag som säljer tjänster, vilket som helst, inte kunna leverera den betalade  tjänsten hade de lätt blivit återbetalningsskyldiga. Om inte så hade konsumentrådgivaren gått på den linjen och tvingat företaget att lösa detta. Men.....nu jobbar ju konsumentrådgivaren på kommunen så.....hon blir ju jävig. Så kommunen tar alltså mindre ansvar än andra. Dessutom ska detta alltså vara lagligt???

Fråga: Hur tidigt kommer Storan vilja gå upp inatt och titta på "TB" (läs TV)? klockan 03.15?

Fråga 2: Vem är det som läser detta egentligen? Statistiken skjuter i höjden och jag skriver färre bloggar än föregående månader (edit: Maj var visst tunnare). 90 st bara idag....

Fråga 3: Hur vanligt är det att skriva in kommentarer till bloggar? Fick två stycken efter den allra första sen har det varit tvärtyst.

Fråga 4: När jag ändå halkat in på spåret; Finns det ett samband med fler träffar och att någon/några tror sig veta vem jag är? Hmmm.... Spännande!!!

Vad är det för dag idag?

Torsdag? Fredag?

Ahhhh........midsommar när man vaknar nästa gång i alla fall. Lite veckovill just nu. Älsklingen är ledig och då flyger tiden snabbt iväg.

Nåväl, idag måste jag berätta om stackars Junior. Det är hans tur nu.

I Onsdags förra veckan så åkte jag och barnen till en lekplats i staden. Några vänner med deras barn kom förbi och vi hade precis gett barnen varsin glass. Storan och hennes jämnåriga kompis stack upp i lusthuset och Junior sultade några gånger på isglassen, fick brainfreeze och vaggade iväg mot lusthuset. Vi vuxna satt kvar nedanför.

Plötsligt ser man Juniors nylle ovanför kanten av lusthuset. Hur han lyckades komma upp på den bänken övergår mitt förstånd men snabbt som attan var jag uppe i lusthuset för att förhindra att han ramlar utanför.

Lyckades.........till viss del....

När han såg mig komma farande blev han extasisk och började springa......rakt ut i luften....

Såg ut som en gammal tecknad film när de inte inser att det fasta underlaget tar slut.

Ner föll han, med kraft, på golvet och högerbenet fick ta hela stöten. Såg inte alls bra ut det där.

Blev förstås superledsen och pappa fick trösta ett långt tag. Kollade hela tiden efter svullnad eller blåmärken på benet men nothing.

Efter någon halvtimme vill jag testa hur det skulle funka med att stå upp.

Nähä.....fortfarande lite ont. Lite vekt sådär. Var ju ingenting det där. Säkert bara lite chockad över fallet.

Hem bar det till slut, informerade Älsklingen om läget och när hon såg hur ledsen han var när man ville sätta honom ner så ringde hon (den kloka kvinnan) till sjukvårdsupplysningen.

"Är benet/foten svullen? Nähä... Har det blivit något märke? Nä, inte det heller. Nej, då är det nog ingen fara. En liten stukning bara. Går överpå några dagar. Tack och hej!"

Ok, sa vi och tänkte att det nog blir bättre imorgon. Vi vägrar vara hysteriska föräldrar som så många andra vi ser. Moderna ni vet. Proppade honom full med Alvedon inför natten.

Nästa morgon; samma sak. Gick och bar honom hela dagen. Min axel gled nog ner ytterligare 4 cm. Lite alvedon gjorde honom lite lugnare.

Fredag! Ahhh...framsteg. Killen har börjat krypa fram lite grann. Dessutom sitter han gärna och leker lite på samma plats.

Sen kom helgen med bröllop och bakfylla för oss. Läget var under kontroll enligt mormor & morfar (deras).

På måndagskvällen känner vi att något borde göras. Så Älsklingen ringer sjukvårdsupplysningen och återkommer om en tid till jourcentralen i stan.

Jag packar ner en flaska blåbärssoppa, vi får säkert vänta någon timme på besked.

På plats tas vi omhand direkt. "Nice", tänkte jag. En snabb koll och direkt till röntgen för att utesluta brutna ben o.d

På röntgen tar de två bilder, kommer sedan in och ber om ett till. De såg något litet som nog inte var något men för att avfärda det behövdes en bättre bild. Skönt.

Sen gick vi ut till väntrummet igen och fick vänta någon halvtimme på svaret. Gav honom blåbärssoppan som slukades på nolltid.

När läkaren kom ut så sa hon att vi var tvugna att bege oss till akuten. De hade hittat en spricka i skenbenet!

Men det var ju foten vi trodde var fel på!!!!

Nåväl, vi åkte ner dit och möttes av ett hav av människor.

Tydligen var första måndagen efter skolavslutningen en väldigt populär dag att göra sig illa på.

Efer anmälan går vi till barnväntrummet.

Vad gör han då? Jo, han ställer sig upp mot bordet vilket han visserligen gjort förut. Men han tar också ett par steg för att komma till leksakerna, Och detta utan att gråta!!!

Sen sitter vi i två timmar innan någonting händer. Junior hinner somna stenhårt i vagnen och jag tittar på Cow & Chicken. Efter Svampbob Fyrkant det bästa barnprogrammet som gjorts.

När en sköterska kommer in så frågar hon hur mycket Junior väger.

"Så vi vet hur mycket smärtsillande han behöver".

Aj aj aj aj.... låter inte bra.

En läkare dyker sedan upp och frågar hur länge han har fått Alvedon. "Ehhhh.... de första två dagarna" blir mitt ganska tafatta svar.

"Oj då, hårda föräldrar" svarar han och småler.

Känner man sig inte särskilt duktig som förälder direkt. Börjar yra om att vi tror att han bara inte vant sig att stå och har någon sorts trauma efter olyckan.

Smart!

Efter en stunds diskuterande kommer vi fram till att en gipsning varken gör från eller till i det här läget och vi får åka hem.

Så.... det kändes trist att åka iväg och vänta en massa timmar på att få hjälp. Trodde ju att barn fick företräde (kanske vi fick). Men det känns ju skönt att veta vad det är och varför han är kinkig.

Kanske ska lära oss att ta tag i det där tidigare i framtiden

För övrigt så brände sig Storan på spisen idag. Två stora fina blåsor på fingrarna blev resultatet.

Vi har ännu inte kontaktat sjukvården..................

Ja äntligen kan man nästan säga. Så var den saken ur världen och Älsklingen har en veckas semester kvar. Vi får hoppas att det blir lite kvalitetstid över då...

Det gick bra på brölloppet faktiskt, ska inte säga något annat. Började coolt. Alla satt och väntade (borgerligt & utomhus) på att bruparet skulle dyka upp i en taxi någon gång. Plötsligt ser man dem komma åkandes på en Harley ute på ängen. Glider upp och hoppar av.

Bandet står bredvid och kör på med en låt. Sen snackar vigselförättaren lite om hur underbar kärleken är, en vän sjunger två låtar och vigselförättaren läser en egen vald dikt.

Brudparet är mycket vackert! Blir lite blött i ögonvrån...

Sen är det dags. Förättaren ska äntligen viga dem och frågar brudgummen: " tager du denna Cecilia till din äkta hustru?"

Låååång tystnad....... till slut säger brudgummen: "S, hon heter S!".

"Aj aj aj, förlåt mig så mycket. Det blir lätt så när man klipper och klistrar i Word".

Alla garvar!!! Situationen rätas upp och det blir dags för ringpåtagning. Brudgummen slänger upp handen och bruden trär på ringen. Men.... det går trögt. Ringen vill inte riktigt. Efter några sekunder viskar någon lite lagom högt: "Fel hand! Du har fel hand uppe! Ringen ska sitta på vänster ringfinger."

Garv igen. Brudparet garvar. Blev ju kul det där.

Sen champagne och vidare i till middagen.

Inga större skandaler där kanske. Den största var man väl själv ansvarig för. Satt och munhögg med en vän om vem utav oss som hade störst alkoholproblem. Under tiden han motiverar att hans alkoholvanor är värre än mina tar jag en mun full med rött vin. Sen råkar han säga något fantastiskt skoj och ett regn av rött vin hamnar på mina bordsgrannars tallrikar, servetter men framför allt; två personer mittemot mig får massor av vin över sig.

Alla garvar, inklusive jag. Men skäms förstås......massor.... Känner ju inte de där två så bra heller. Men de båda bedyrar att det är hur lugnt som helst. De fick ju i alla fall skratta....

Isen bröts tidigt vid vårat bord.

Vidare så hölls ett gäng bra tal av vänner och släkt. Älsklingen höll ett grymt bra tal med ord som endast börjar S.

Stort!

Undertecknad var uppe två gånger för att ge "presenter". Första gången gick snorbra men andra gången kom jag av mig vid ett flertal tillfällen. Lite för avslappnad kanske?

Ja, nej det var trevligt helt klart! Älsklingens roll som värdinna och toastmaster fixade hon med bravur. Mycket imponerad.

Efter maten så blev det massor av dricka, en del dans och mycket snacka med folk.

Blev full och försökte dricka ramlösa sista halvtimmen men en av gästerna (en av dem som fick sin kavaj full med rött vin) blev nästan sur på mig för att jag drack vatten. Han tog till slut helt sonika burken och hällde ut den. Hjälpte inte, hur mycket jag än försökte, att övertala honom att jag var tvungen att dricka vatten.

Fick en ny öl av killen....... Tackar.....

Blev även utnämnd till "fullast på brölloppet" av ..........killen som faktiskt var fullast på stället......

Som vanligt...

Men onykter blev jag definitivt, det går inte att diskuteras....

Fick skjuts hem runt trehugget och somnade stenhårt.

Upp kl. tio för bacon och äggröra. Blev lite jobbigt i magen...

Huvudvärk har förföljt mig under dagen men så är det väl när man är en gammal gubbe numera. Tvådagarsfester finns inte att tänka på ens än gång längre....

Mmmmhhhhmmmmmmm...............

Älsklingen tog ju semester denna vecka och nästa. Den här veckan för att fixa med bröllopet och nästa för att umgåsmed familjen.

Ni må tro att hon inte varit hemma den här veckan....

OK, I get it, det är mycket jobb med ett bröllop. Speciellt om du är ena halvan i ett värdpar och andra halvan gör 23,8% av jobbet. Men det här är ju löjligt...

Hon har ju varit borta i princip mer än nånsin (lätt överdrivet) de senaste dagarna. Är det inte arbetet med sånghäftet så ska det grejas med naglar, bruncha med bruden, plocka blommor till lördagen (istället för ris), åka till stället allt utspelar sig på lördag, shoppa med bruden osv, osv, osv...

Låter lagom bittert? Mmmmm.... jag vet, men det är trist alltså. En hel semestervecka som går åt känns.

Nä vad trist det var att vara trist nu då. Jag lägger ner det här för idag.

Mmmm... att det är varmt just nu är det få som har missat att notera.

Det märks på ungarna. Framför allt Junior.

Han ligger just nu i våran säng och försöker komma till ro. Somnade som han ska, runt sjusnåret, men vaknade med ett vrål redan halv tio. Denna gång lönlöst att lägga ner igen. Flyttade över honom till oss och jag låg väl där  i någon halvtimme (medan vattenspridaren dränkte gräsmattan med några kubik vatten) innan älsklingen kom in och sa att hon tar över.

Ytterligare en timme senare går jag in till sovrummet eftersom Juniors gnäll bara ökat. Varmare än förut.

Hämta vatten och Alvedon. Tar honom till vardagsrummssoffan och hoppas att den öppna balkongdörren ska kyla ner honom en skvätt. Blir lite svalare men upptäcker att han frenetiskt kliar sig i nacken. Går upp och kikar i spegeln.

Kliat sönder nacken. Väcker Älsklingen, smörjer på lite salva, tar på T-shirt och klipper hans naglar. Lägger honom i våran säng igen.

Nu då?

Njae, hör att det är lite mindre gnäll. Men den kommer var tredje minut ungefär.

Varför får inte jag skrika? Jag vill också gnälla!!!

Då går jag ner till den svala källaren och berättar för en bunt okända människor som inte känner mig om hur frustrerad jag är.

Moget! Intelligent!

Klart det inte är Juniors fel att han har soleksem (troligen). Det är ju vårat fel. Vi måste skydda honom bättre.

Hmmm...... Nu har det varit tyst i några minuter....

Bättre tider?

Nu blir det poker en skvätt.....

Jaha. Dagens statement;

Att gå på konsert är som att gå på fest.

Ungefär...

Hade ju mycket högt ställda förväntningar på konserten med Mötley härom sistens.

Mmmmm......

Men ju större förväntningar man har på en fest/konstert, desto större är risken för besvikelse.

Ja, du vet hur det är. Nyårsfesten planerad sen april, mat, dryck och alkohol inhandlat sen september och frågesporten filad på sen november.

Festen:

Börjar bra. Folket kommer in. Alla glada, spriten i kassen. "ja, vi kunde inte riktigt hålla oss så vi tog ett par järn innan vi kom hit." Så kan det låta.

Konserten:

Bra förband, hört talas om dem. Sjyssta låtar och när det släcks ner för huvudakten så känns det bara så safe.

Festen:

Alla sätter sig och käkar, värdparet/värden får välförtjänt beröm: "jaaaa.... Hummerflamberad tryffelstuvning på grönskasbädd är inte varje dag man äter. Och de citrondränkta havsräkorna med en nypa av de direktimporterade italienska örterna smakar ljuvligt." Brödet kan nog ha varit inne i ungnen någon minut för länge men... vem bryr sig?

... Ingen full, inget röj men..... trivsamt och gemytligt och en bra början. Festen är i sin linda.

Konserten:

10 000-15 000 (?) får se en spakande kavalkad av hits i början. Pyroteknik och allt. Häftigt. Coolt. Dr. Feelgood, Shout of the devil m.m Bra start, mycket bra. Lite dåligt ljud kanske  och Vince sjunger inte klockrent men..... det är ju Mötley!

Kanon!

Festen:

Man går vidare till vardagsrummet. Singstartävling. Trevligt. Men..... efter ett tag står du och Krilles brutta och tävlar om vem som är bäst. Du vill köra Johnny Cash och The Hives och hon vill köra Carola, Ledin & Madonna. Åskådarantalet sjunker och festen förflyttar sig till balkongen eftersom alla vill röka hela tiden. Man diskuterar barn, husköp & jobb Och man tjatar på Anders och hans nyfunna kärlek att de ska köpa hus bredvid oss alla andra. Anders nyfunna kärlek skruvar lite obekvämt på sig och ler....

Konserten:

Man fortsätter med flera hits men....intresset dalar liksom. Vince sjunger sämre för varje låt (de låtar han ens behagar sjunga i), det kassa ljudet kommer till sin rätt och man gillar läget men kan inte riktigt komma till ro & skruvar sig lite generat i stolen medan djävulstecknet åker upp alltmer sällan.

Festen:

Nu börjar det hända grejer... Maria börjar bli trivsamt full och berättar hur het hon tyckte du var i gymnasiet. Hamnar dock först in på toaletten för att sminka upp sin mascara som råkat rinna under tiden hon höll i toalettstolen. Anders och Fabbe gruffar lite manligt när det visar sig att Fabbe är bra polare med Anders nya flickväns ex-kille. Fyra stycken får gå mellan de sturska grabbarna för att.....ja, hormoner ni vet. Stämningen är lite spänd.

Konserten:

Hitsen slutar inte och det funkar hjälpligt men man börjar fundera på vilka låtar de kan tänkas ha som extranummer. I detta läget finns bara "To young to fall in love" och "You're all I need" kvar. Funkar men det känns lite tunnt. För övrigt så spelar det ju ingen roll, halva låten går ju åt för att fatta vilken låt de spelar, så kasst är ljudet. Och Vince; gå en sånglektion, snälla!!!!

Festen:

Nej!!! Värden basunerar ut att Maria har spytt ner för balkongen och att grannen ringt till störningsjouren för detta plus den höga volymen på Carolas låt "Hey, Mickey" som spelas konstant. Anders och hans nya dambekant tackar för sig och "ska hem och lägga sig. Det är ju en dag imorgon också." Detta betyder att de ska på reservfesten. Alla andra utom värden förstår detta och önskar att de också kunde följa med. För det här var ju inget vidare. Särkillt full blir man ju inte heller...

Konserten:

Tittar på klockan. Mötley spelar "anarchy in the U.K", en låt om England, cover och inte speciellt bra. "Hmmm... om vi åker om tjugo minuter hinner jag nog med sista bussen hem" rinner igenom som en tanke.

Festen:

Krille med bihang tittar på klockan och säger till slut hur trevligt de har varit för att pinna vidare hem för barnens skull. " Men ni kan ju inte dra nu" skriker värdparet i kör. "Vi har ju inte ens smällt raketerna?!!!?!. De stannar laglydigt kvar och sticker hem tjugofem minuter över tolv. Inom en timme sticker alla och ingen hinner vara med på tequila-racet som "traditionsenligt" måste insupas.

På vägen hem diskuterar man med sin respektive: "Nästa år sitter vi hemma eller hur honey?!?"

Konserten:

Efter en timme och tjugo minuters kavalkad så ställer sig gruppen i mitten av scenen och tackar sina fans. Fint med extranummer, då kommer nog "You're all I need" där....

Icke, nope, nehej, not.......

Direkt efter de stolpat ut från arenan så tänds det i taket... Vilka spjuvrara hinner man tänka innan roddarna river ner scenen.

Tack, adjö & god natt blir kommentaren.

Så blev det ingen vidare konsert iaf trots de förväntningarna man kan ha av ett band som funnits nästan lika länge som jag har levat.

Proffsen var oproffessionella...

Mmmm.... om ett dygn har man fått se sina stora idoler på riktigt. Inte på en gammal OKEJ-plansch anno 1988 med tuffa killar bärandes pannband, svarta läderhosen och frisyrer högre än kaknästornet.

Jag minns det än. Tidningen jag och F (som för övrigt också ska med) bläddrade i. F hade hört något rykte om att Nikki Sixx hade dött av överdos och blivit ersatt av en look-a-like.

Och vi hade beviset! OKEJ hade fotona som gjorde att vi kunde bekräfta den "nya" Nikki Sixx! Om vi ändå hade kontaktat media om detta. Hade vi säkert fått en årsförbrukning av tuggummit Bugg....

På en av bilderna av Nikki Sixx såg man tydligt hur den "nya" killen hade exakt samma tatueringar som den riktiga.

Men................!!!!!!!!

Klantskallarna hade tatuerat den "nya" killen på fel armar. Om original-Nikki hade en, låt oss säga, dödskalle på högra armen så hade de tatuerat dödskallen på falsk-Nikki på den vänstra armen. Identisk? Javisst! Men likt förbannat på fel arm!

Puckon!

Minns inte riktigt när jag kom underfund med hur ett negativ kan vändas åt fel håll.....

För övrigt såg jag att Nikki har nått den ansenliga åldern av 48 år. Hur gammal gör det då Mick Mars? 72?

Har lyssnat igenom Mötleys två "sista" plattor på 80-talet. Girls, Girls, Girls och Dr. Feelgood. Lite överraskad över båda faktiskt.

Girls, Girls, Girls var riktigt tråkig. Tre riktigt bra låtar: Wild Side, Dancing On Glass och, självklart, 80-talets bästa låt You're All I Need. Mer om det senare.

Dr. Feelgood däremot låter oförskämt bra. Bra ljud och låtar som fortfarande håller. Faktiskt....

Jag skrev ju härom dagen om att jag och F dyrt och heligt lovade att inte lyssna på Kiss och sånt skit.

F åkte dit och hade en svår Kissperiod.

Jag klarade mig helskinnad. Aldrig stått ut med Paul Stanley och hans töntiga mannar. Skönt!

Ja, 80-talets bästa (hårdrocks)låtar då? Balladerna ligger i topp här...

Ja, You're All I Need är nog ändå den bästa. Men tätt följd av ett koppel:

- Lita Ford & Ozzy - Close my eyes

- Bon Jovi - Wanted Dead or alive

- Skid Row - 18 and life

- Ett gäng låtar med Guns 'n  Roses

- Creeping Death - Metallica ( inte nära en ballad men....)

o.s.v., o.s.v

Ja, jag känner mig nödd & tvungen att använda Ernst-Hugos slitna replik idag. För det var ju inte en jävel, det kryllade ju av dem!

Och det är med sorg jag säger det också. Jag gillar ju Danmark i allmänhet (Roskildefestivalen, god öl, och glatt lynne) men fotboll i synnerhet. När Sverige var för kassa att kvala in till VM -86 fick jag ta till mig broderlandet Danmark och bland mina första riktigt stora idoler heter något danskt.

Preben Elkjaer, Morten Olsen och Michael Ludrup. Till exempel...

Tillbaka till igår:

Visst, dansken som ironiskt nog bor i Göteborg och visade det synnerligen dåliga omdömet att attackera domaren är en av dem.

Men det fanns fler...

Den andre killen som dribblade bollen över hela planen och faktiskt fick sätta en balja i motståndarmålet och den tredje snubben som genade över idrottsparken för att komma fortare till pölsekiosken är två andra.

Men det finns fler bovar.

Säkerhetsvakterna som med sin nonchalans visade att det är OK att lubba in på plan och joxa med trasan alternativt vifta med högern, Idrottsparken som inte sett till att säkerheten var i närheten av säker & Danska Fotbollsföbundet som arrangerar fotbollsfesten utan att se till att de två ovanstående är utbildade, informerade eller förberedda på vad som kan hända.

Och det hände ju...

Men den största boven, den största Danskjäveln, kanske den största sopan inom fotbollen igår heter ändå Christian Poulsen.

Nu är det faan dags att fotbollsspelarna tar sitt ansvar. Ärligt talat:

En fotbollsspelare som känner sig tvungen att slå en annan spelare på en fotbollsplan känner sig antagligen för osäker på sig själv så han (det är ju oftast män som beter sig så här) tar till reservplanen. Att ta till fula, riktigt fula knep!

I detta ingår även idiothandlingar som spottloskor, mordhot (ta Per Fosshaug sem exempel) eller övrigt övervåld.

Med övervåld menas sparkar, slag, armbågar etc. vars enda syfte är att skada. Hur många dobbar har inte avsiktligt brutit en fot eller ett ben? Jag talar av egen erfarenhet. Killen (en överviktig has-been som föreställde målvakt) bad inte ens om ursäkt varken när han såg det brutna benet eller skickade en hälsning till sjukan.

Lägre än Glocalnet

Jag har avreagerat mig en gång förut om det här vilket kan läsas i min blogg daterat 19 april under rubriken "Äntligen!" så jag ska inte bli allt för  långrandig. Men ett par saker till vill jag få sagt.

Hade inte Poulsen fått hjärnsläpp hade Danmark fått minst en poäng, troligen tre.

Hade Poulsen inte fått hjärnsläpp hade kanske inte en åskådare fått för sig att misshandla domaren. Det får vi ju aldrig veta...

Hade Poulsen inte fått hjärnsläpp hade han spelat match på onsdag.

Hade Poulsen inte fått hjärnsläpp hade han..... ja det är mycket....

Men.... Ändå har han fått allt för lite skit. Stäng av honom på ett år, landslaget på livstid. Låt honom få ett personligt straff pengamässigt och ett där han tvingas ställa upp på ett antal välgörande ändamål. Kanske aggressionsterapi och en kurs i vett & etikett passar bra?

Häng honom och häng honom högt!!!

En sista sak bara innan jag fått ur mig allt.

Alla "duktiga" spelare måste också ta ansvar. På alla svenska intervjuer som Tv4-sporten och Sprtspegeln jag såg så var det inte många som kommenterade Poulsens tilltag. Det var mest om killen som sprang in på planen. Brukar vara flata kommentarer från spelare när sånt här händer.

Ta avstånd! Fördöm honom. Visa alla fotbollsälskare att ni inte tycker det är okej med sånt här.

Morten Olsen däremot; han tog avstånd han.

En gammal idol!

....jag lovar att Laudrup & Elkjaer står bakom honom...