Jag satt och halvkika lite på 100 höjdare med Filip & Fredrik igår. Tycker de är ganska bra. Har dock lite svårare för serien "sveriges/norden/världens skönaste människa" som de kör ibland. Men USA-trippen har varit mer underhållande än de andra säsongerna.

Det jag reagerade på var hur nervösa de blev för Stakka Bo. Har aldrig märkt att de har svårt att ta svenskar förut men faan så små de blev i närheten av honom.

Och när de hittar en internationell kändis på Sundance (minns inte vem), drar ut honom för ett snack och ser Alan Rickman...... Ha ha ha ha.....

Fredrik lämnar den andre utan att ens blinka och Alan Rickman frågar efter bara fyra frågor vad det är för sorts tv-program de håller på med.

Visst, de klipper inslagen ganska roligt ibland men det där verkade vara sanningen.

De har en bit till internationell klass så att säga.

Två män har alltid funkat lite som den "dynamiska duon" där man kompletterar varandra, ofta med en humoristisk touch. Helan & Halven, Hasse & Tage, Magnus & Brasse, Penn & Teller (?) m.fl

Under senare år har vi ju fått just Filip & Fredrik, Anders & Måns, Peter (Magnusson) & David (Helenuis).

Bästa duon just nu torde väl vara Erik & Mackan. Deras program om hälsa och hygien var hysterisk. Missade tyvärr de första avsnitten men de jag såg var hur bra som helst. Såg att de på nåt sätt ska vara med i Treans Hockey-VM crew.

Kan bli skoj

Jag har en massa ticks för mig. Ja, beroende av t.o.m

Det är inte droger eller att klä ut mig i kvinnokläder och gå in i omklädsrum (inget fel i det iofs kanske).

Nä enkla grejer. Och jag måste utföra dem annars fungerar inte mitt liv.

En del går över och en del inte.

Har alltid varit glad i mat och gärna backat en tallrik. Har fungerat kanon. Som idrottare så springer man av en del av det.

Men nu, när det börjar bli ett par år sen man var regelbunden, så börjar kilona sätta sig. Det märks verkligen.

Och det skulle inte göra så mycket egentligen. Om det inte vore för The Wedding.

Japp, nu är det 100% säkert. Det enda som behövs är mer pengar än vi har billån.

Och då kan jag inte gå omkring som en bulle den dagen. Framför allt bredvid älsklingen som är smal och snygg "by default". Snygga bilder för barnen att kika på.

Och där ligger mitt problem. Ju närmare datumet jag kommer desto mer panik får jag över min vikt. Och desto mer sugen på skräp blir jag. Det vattnas i munnen när jag tänker på choklad, pommes, smågodis o.d

Jag slänger i mig skräpmat på jobbet till lunch. Salladsmenyerna lockar mig inte, GI-maten känns tråkig och är det sen lunch så intalar jag mig att alla lunchställen stängt så jag blir "tvungen" att gå till Burger King eller Kebabbaren.

Så min vikt går stadigt uppåt och självförtroendet stadigt neråt.

Det får bli knäc....nä, jag fixar till något flott och gott till barnen i morgon....

Sitter man hemma med sjukt barn igen. Tycker dock att barnen är skapligt motståndskraftiga jämfört med andra barn på dagis och dagmamman.

Eller jämfört med vår "nya" kille på jobbet (timmis några månader och nu tillsvidare) som varit sjuk mer än resten av oss har varit tillsammans de tre senaste åren.

Men han blir nog redigare med tiden,kroppen bygger upp lite av ett starkare immunförsvar när man träffar så mycket människor som man gör varje dag.

Här hemma är det återigen Junior som stannar hemma. Tydligen hade han vaknat inatt och gråtit, vilket han gör varje natt. Men denna gång när Älsklingen skulle hämta över honom till oss var det lite kladdigt så att säga.

Hade bajsat ner hela sängen med något som var mer flytande än fast. När vi gick upp i var han varm och lite lugnare än normalt och det visade sig ju föstås att han hade feber.

Så myskläderna fick sitta kvar på min för stora rumpa för en VAB. Men idag blir det en halv VAB. Älsklingen kommer hem runt 13-snåret så får jag komma ifrån en stund. Har ju ledig dag imorgon så och är han så här så kanske man måste stanna hemma trots 15-20 grader ute.

Dagens prutt: Junior ställde sig lutande mot bordet och la på en rökare. Kommentaren från honom blev "äckig" och en titt in i blöjan visade på en salig sörja.

Hur hungrig är du nu? ;)

Dagens I-Landsproblem:

Kunden i Ica-kön suckar över de stigande matpriserna

Dagens U-landsproblem:

Rispriset har sedan årsskiftet fördubblats och miljonstals människor riskerar svält

"Smakade oxfilén bra?"

Här hade jag laddat  upp för att skriva något kul eller positivt.

Men................

Så fort man har hunnit skaka av sig det allra jobbigaste på tyskan som hade ihjäl två barn (för visst var det väl hon?) så kommer det fram en 42-årig jävel och har ihäl en 10-åring!

Moget! Imponerande! Vågat!

Jag vet inte hur det gick till eller varför det hände. Men en sak är jävligt klar; Människan är rutten rakt igenom. Det ser jag allt för ofta på jobbet. Många som kommer in borde skaffa sig ett liv, några miljarder hjärnceller....och en dusch kanske.....

Vad ska jag göra? Kan jag inte släppa blicken en enda sekund på mina barn? Riskerar jag att någon idiot rycker bort någon av den från mig på ett köpcentra? Kan jag inte förbereda maten inne och låta kidsen leka i sandlådan på tomten trots översyn var 30:e sekund?

Jag vet inte....

Det jag däremot vet är att om någon gör mina barn illa liger riktigt illa till. Då önskar man inte att man blev född överhuvud taget.

Och jag som i hela mitt liv sagt att jag tror inte på Gud, jag tror istället på att människan är god. Dags att revidera om den tanken.

Dock sitter jag och känner mig lite töntig som lägger så mycket energi på just dessa två fall. Det finns fler som inte kommit fram men framför allt får vi inte glömma alla hemskheter som händer runt om i världen också.

Jag tror det får bli ett inlägg om det också senare. Sen får det vara nog! Sen ska jag fokusera på annat.

Imorgon är det ledig dag och då ska jag och barnen leka. Madicken kommer inte till dagis så vi får hålla oss hemma hela dagen. Jag få väl ha dem i koppel.

Jag tror att de flesta föräldrar spenderar allt för mycket tid med att tillrättavisa, tjata, irritera sig och säga nej till sina barn.

Jag likaså.

Men ibland (försöker göra det emellanåt) så stannar jag upp och bara tittar på dem.

Då blir man lite kär i dem...

De är söta, kreativa (att ljuga är en kreativ process), gosiga, härliga, aktiva och underbara.

Och jävlar vad de lever i nuet! Ha ha ha ha!

Sen är det ju mest flyt att de blev så vackra också....

Och Junior har nu även fyllt 2. Stora killen! Det smyger ut lite småord här och där nu. Trodde nog att han skulle vara tidig med allt men han chillar med utvecklingen utan att det oroar.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men nöjer mig med det.

Hoppas de kommer vara så där oförstörda länge till!

Sport 

överskattat: Champions Leauge

underskattat: Damallsvenskan

Film

över: Meet th Spartans (bland det sämsta någonsin)

under: Lotta på Bråkmakaregatan flyttar hemifrån

Musik

över: Michael Jackson (allt efter 1983)

under: Breaking Benjamins

Jaha! Så tog han äntligen sina sista andetag.

Ja, äntligen för honom själv. Han hann att leva ett långt och innehållsrikt liv. Men sista året var inte allt för roligt. Brutna ben, minnesförlust och till slut ligga i sängen som ett kolli.

De satte in morfin när han bara låg med öppen mun utan att kunna kommunicera med omvärlden. "Det gör att han inte har ont samtidigt som det oftast påskyndar processen. Det är nog över på några dagar".

Tog nästan en vecka.

Den jag pratar om är älsklingens morfar. Därför stack vi norrut i Sverige till de andra släktingarna. Begravning och minneskaffe.

Jag hann bara träffa honom en gång, det var när vi åkte upp för 4 år sen. Då var han pigg och kry men halvdöv. Missuppfattade mitt namn totalt och sedan fick jag heta det andra namnet av alla släktingar den helgen.

Det var när Storan låg i magen och jag kallade älsklingen för "Mor" vilket förvirrade honom en aning eftersom han alltid kallade sin fru för Mor.

 Sen var vi ju där förra sommaren men då åkte Älsklingen själv till hemmet för att träffa honom medan jag höll koll på barnen.

Nåväl, det var i alla fall trevligt att träffa släktingarna i helgen. Väldigt sociala och vänliga, precis som den sköna dialekten ger en hint om.

Det har dock varit en del liv om sommarstället som han sålde till sitt barnbarn för halva det värderade beloppet under en period som man kanske inte skulle kunna betrakta honom som helt med i matchen. Inte så populärt. Och han som köpte det undvek oss hela första dagen. Men efter ett par grogg innanför västen på festen kvällen efter så vågade han komma fram till oss. He he.....

Älsklingens pappa ringde tydligen upp och sa vad han tyckte om saken när affären precis genomförts.

Detta har troligen gjort att Älsklingen och hennes syster ses som lite mer intresserade av arvet än de är. Fick en liten glirning i förbigående i helgen annars har inte någon nämnt ett enda ord om arvet.

Jag tror nog att alla "där uppe" är lite överraskade över att de inte vill ha mer saker efter morfadern och att de inte pratar om några pengar.

Blir det pengar så blir det. Och gudarna ska veta att det behövs.

Barnen hade det skoj i alla fall. Ena kusinen har ett barn i 3-årsåldern så de hade hoolabaloo större delen av resan.

När själva begravningen var så gick jag och barnen runt på kyrkogården och pratade om att han åkt till himlen.

När Älsklingen kom ut från kyrken så sa Storan att mammas morfar har åkt till månen.

...och leker...

Vi får hoppas att han det bra där nu

Vila i frid!