Kunde inte hålla mig.... Omröstning AB på gång.

Missa inte

P.S Två inlägg på en dag är inte igår...... D.S

Lämnade in min förlovningsring till Guldfynd (där jag köpte den i maj) för att göra den mindre.

Har ramlat av vid gräsklippning, dusch, bad, klädesbyten osv.

Lämnade den för över tre veckor sedan hos dem och betalade en skvätt över 350 kr. Sa att det skulle ta ca 2½ vecka.

Nåja, det får fungera tänkte jag.

Kom tillbaka efter strax över tre veckor eftersom jag varit med om att de inte hållt tiderna förr. Varje gång jag varit hos dem har det varit något som inte varit helt rätt.

Det ska väl dock understrykas att alla jag pratat med hittills har varit trevliga så det känns lite onödigt att bli arg...

Ringen hade faktiskt kommit tillbaka..............men, något stämde inte riktigt. Det kändes inte som om det var min ring. Blänkte lite för mycket rött guld om den.

"Ehhh.....vänta...........Ehhhhhh, ja du vet att........ Ehhhhhh....tjejen som tog emot din storleksändring glömde visst att säga till dig att efter man gjort ringen mindre så måste man omroblablablabla (vet inte vad hon sa för ord, upprepade det ordet säkert 10 gånger men jag hängde inte riktigt med).

Och det är ju en extra kostnad för det."

Svagt leende från henne.

Inget leende från mig.

"Nähä...... det känns ju lite trist sa jag lite besviket. Har ju inte direkt varit beredd på en extra kostnad. Sen har jag inte hört något om att ringen ändrar färg.....nånsin..."

"Ehhhh.....jo, det gör den alltid. Man får göra en omroblablablabla kanske en gång per år....juh....."

Hon kanske inte sa "juh" men det kändes bra att skriva in det.

"Jaha......ja, då får jag väl göra det då svarar jag med hundögon"

"Ehhh.....men du, vi står för den kostnaden. Det är inget, vi skulle sagt till innan."

Det enda som kom in i mitt huvud var "Öhhhhh döööööhhhh". Ej att förväxlas med ordet dö dock utan mer ett konstaterande att det nog inte fanns så mycket val för dem....

Så nu får jag vara ringlös i ytterliggare 1½ vecka. Varför det går snabbare den här gången vet jag inte men skit samma faktiskt....

Och Älsklingen tror väl att jag tappat ringen och hittar på om att den är på lagning.

Hå hå, ja ja......

Så var det dagen efter igen.... Lyckades få Älsklingen att åka ensam med barnen till barnkalaset.

Ahhhh.... Freedom! What to do? What to do?

Friidrott i soffan två timmar fick det bli. En lyx jag inte varit med om på mycket, mycket länge. Kom en skvätt när überkvinnan Klüft stapplade in i mål med guldmedalj och nytt europarekord. Sen var det dags att inhandla matvaror till söndagsgrytan som tog ungefär två timmar att göra. Kanske inte snabbaste kocken i Sverige men det blev nog gott i alla fall.

Igår var det vuxenfest hos J & S, medan barnen sov hos farmor.

Älsklingen var sjukt snygg! Bräcker alla andra tjejer på festen med bred marginal trots att hon var äldst av tjejerna. Bokstavligen kvällen MILF. Undertecknad var också äldst men inte riktigt lika läcker.... Skulle jag i så fall kallas för DALF???

Av någon anledning kom jag och några killar in i en diskussion angående bloggar. Jag har ju inte sagt till en enda levande själ att jag bloggar på nätet av flera anledningar.

Vi började med att diskutera hur mycket tid en bloggare måste lägga ner, hur det går till att skaffa en blogg, hur man kan komma på så mycket att skriva om och att man måste läsa en massa andra bloggar för att få inspiration.

Försökte svara lite snyggt på undringarna att man inte behövde lägga ner mer än 10 min per dag, registreringen kanske tar 5 min, att man nog kan skriva om musik ena dagen och politik nästa. Sa också att man säkert inte måste läsa andras bloggar för att kunna skriva själv.

Det gör ju inte jag. Kanske läser två bloggar i månaden..... max!

Men den viktigaste frågan kom sen; varför skriver man i en blogg? Vad gör att man vill dela med sig av sitt liv/åsikter till helt okända människor etc.etc.?

Fick mig att gunga till lite. I början var det bara för att se hur man kunde få folk att vara intresserade av lilla mig. Om det fanns människor som tyckte att jag skrev om intressanta saker, hade åsikter som andra ville ta del av osv.

Men nu då? Ser att det är ca 150-200 st som läser mina bloggar per månad, men håller jag mig kvar för att behålla dem. Som i en tävling...?

(Uppdaterad sex timmar senare)

Familjen kom hem mitt under brinnande blogginlägg.

Det jag i alla fall skulle försöka komma fram till var att lite senare under kvällen så blev vi ganska runda om fötterna och jag har nästan ett litet minne av att vi fortsatte prata blogg. Sen får jag en känsla av att jag kanske kan ha berättat om min lilla hemlighet. Kanske, kanske. Minns inte riktigt.

Minns inte ens med vem jag i så fall sa det till. Har två att välja på.

Aj aj aj!

Jaha.....

Är man så intressant att 148 unika besökare har orkat sig in på mina sidor de senaste 19 (snart 20) dagarna?

Med endast två nya inlägg?

Det är intressant!

Nåväl, enough!

Har redan avverkat två veckor på jobbet. Har funkat.......bra måste jag nog säga ändå. Visst, antalet obehagliga människor har ju inte direkt minskat de åtta senaste månaderna och spott och spe har jag varit utsatt för.

Jag menar, det är ju klart att all världens elände går via mig. Hade inte jag ( och min arbetsgivare) funnits hade folk haft ett bra liv.

Ho ho...

Men det har ändå funkat hyfsat. Försöker fokusera på det positiva istället för det negaativa. Vet att det låter som en gammal sliten bandyklyscha men det är lättare än man kan tro att hamna i fel spår.

Från och med imorgon så börjar Älsklingen jobba efter semestern, hon har ju exemplariskt skolat in Junior hos dagmamman. Men nu är det spännt läge.

Det är nämligen jag som kommer lämna barnen på dagis/dagmamman vid ca 97,5% av alla morgnar och Älsklingen kommer hämta dem.

Så det gäller att kika ut genom fönstret varje morgon, känna av vädret och packa ner rätt kläder, mellisburk, ev. extrasaker för aktiviteter etc., etc.

Och att komma i tid.... Och jag som är så trögstartad på morgonen.....

Ahhhh, vad f........ det löser sig nog. Eller hur?

Imorgon ska jag jobba.

Jobba! Som en vanlig knegare......

Ohhhh.......... Börjar kännas...

Just nu känns det som om jag skulle kunna vara pappaledig i resten av mitt liv. Jag har väl aldrig gnällt över att vara hemma......väl???

Eller????

Har känt mig helt förvirrad och disträ hela dagen idag. Och det beror inte på att jag körde porslinsbuss sent igår natt. Nä, det var ingen stor baksmälla jag hade.

Men hjärnan har hela tiden pumpat information till mig. "Jobba, jobba, jooobba!" har den upprepat för mig som i den välkända hejaramsan.

Hjärnan har berättat hur oändligt mycket jobb jag har framför mig. Ungefär såhär har den sagt;

"Ring IT-supporten direkt! Där lär du få sitta nån timme för att sortera ut alla dina lösenord och användarnamn. Sen måste du kika på det nya rapporteringssystemet, nya programmen för alla andra ärenden som måste skötas och absolut men inte minst hur kampanjerna just nu ser ut. Att lära dig alla nya produkter och tjänster kommer inte jag hjälpa dig med på ett tag kan jag lova."

Sen blir det inte bättre av att vi i princip går minus ekonomiskt på det här. Två barn inom barnomsorgen ger dubbelt så mycket i kostnad, jag måste skaffa månadskort för att pendla och så blir det väl lite luncher på restaurang kanske? Bland annat....

Jaja, det löser sig nog.......

7 dagar!

Det är vår riktiga gemensamma semester i år.

Sju dagar!

Från måndag morgon till och med måndag morgon....

Visst, Älsklingen hade ju två veckor runt midsommar men den ena veckan gick åt till bröloppsplanering (inte vår dock) och den andra för smågrejor som måstebesök till gamla farmödrar, bebisgrattisar och ja, ni vet, annat skojs.

i torsdags började vi planera att åka till Älsklingens mostrar norröver och bokade ett hotell i en större stad två mil ifrån dit vi skulle.

Kanonerbjudande! 1395:- för två nätter inkl. frukostbuffé på fyrstjärnigt hotell för hela familjen.

Älsklingen ringer kusinen och berättar att vi kommer och då säger hon att hennes föräldrar har en lägenhet vi kan bo i eftersom  de bor i stugan hela sommaren.

Fint!

Går in på hemsidan där det står att man inte får avboka inom två vardagar. Då debiteras ändå hela beloppet.... Hmmm.......

Avbokningsnumret är endast öppet kontorstid och får snällt vänta till fredag morgon.

När jag fredagens morgon ringer drar jag en lång story om hur fel allt har blivit och att både det ena och det tredje blev fel (skyllde det mesta på Älsklingen fegt nog men det kändes ju lite enklare) i bokningen.

Tjejen (eller damen) i andra änden av luren lyssnar tålmodigt och avslutar samtalet med "Inga problem. Jag har redan tagit bort din beställning under tiden vi (men menar du) pratat. Det enda vi tar är bokningsavgiften på 185:- (eller nåt). Ni är välkomna vid ett annat tillfälle."

Oj..... gick ju lätt......vilken service!

Är ju van att få såna här utläggningar från mina kunder på jobbet och har väl en tendens att lösa det på samma sätt som ovanstående.

Men jag kände mig lite dum faktiskt. Som en vinnare men samtidigt lite hysterisk med mina förklaringar utan punkt i meningarna. Tror jag pratade även under inandning....

Annars var resan bra. Bjudmat är alltid god mat, trevliga människor och en rea på Lindex som jag aldrig sett maken till här hemma.

Halva reapriset på barnkläder. Visst det har vi hemma med men inte med det utbudet! Var ju hur mycket snyggt kvar som helst! 600:- för femton plagg. Älsklingen (framför allt) och jag rivde som tokiga i klädställen.

Såg nog lite roligt ut.

På måndag börjar jobbet......