Jaha, nu var det ett tag sen jag skrev något. Har massor att skriva om. Kommer på små episoder och åsikter hela tiden om dagarna.

Men så fort datorn slås på så............. ploff......!!!!

Borta!

Jag vet att jag har något om musik som gnager i bakhuvudet. En lång story om en riktig diskussion om inkontinens som jag skrev om i min första blogg någonsin (har jag för mig). Barnen! Ja, barnen kan man skriva sig trött (?!?) på.

Dessutom är jag förbannad på fusk inom sporten igen. Men det är ju som vanligt... Intet nytt under solen alltså

Idrottens nya slogan borde nog lyda: "Utan fusk stannar idrotten".

Lik förbannat kan man ju inte sluta titta. Såg sammandragen om Tour De France några dagar i sträck nyligen. Om hur den fantastiske dansken Rasmussen dag efter dag gneta sig fast i toppen och kom i topp på de flesta loppen.

Hur långt cyklar de per dag? 18 mil? Per dag!

I bergen!

Känner ju någon form av orolighet i kroppen när man ser samma snubbar vinna etapperna. Det är ju liksom inte bara 40 pers som deltar, det är flera hundra om jag inte hört fel...

Hört talas om Johann Mülleg? Tysken som inte var välkommen tillbaka i tysklands längdskidslandslag efter dopningsavstängning? Som bytte land till Spanien som såg sin chans att få komma i topp för an gångs skull? Som krossade alla i OS 2002? Alltså, jag menar krossade!!!!!

Förresten, såg ni hans ögon under och efter loppet? Galet!

Ser ni likheter?

Bara väntar på en chock för oss svenskar. Tänk er systrarna Kallur fulla med otillåtna medel.

Hemska tanke. Klüft kan jag på något sätt smälta (aj aj aj, läs inte smälta som förlåta inte!), men de väna små Kallurnarna kan och får bara inte fuska. Då gråter jag nog....

På riktigt!

Eller Stefan Holm och Kajsa Bergqvist..... De har ju snackat mycket om folk som dopar sig. Kajsa hade ju så rätt om Veneva som snuvade henne på EM-silvret förra året. Hon sa det aldrig rätt ut men var ändå mycket tydlig med vad hon menade mellan raderna...

Nä, snart får jag nog tänka om som många andra har gjort.

Släpp dopningen fri så får folk riskera livet bäst de vill.

Eller t.ex. två Tour de France. Ett dopat lopp och ett odopat.

Kanon!

Ja, det blev ju en del text ändå idag.... Trist om du inte gillar sport och läst ända hit.....

Kompletterar bloggen "Att förstå en 3-åring" med några ord och fraser som kan vara bra att veta. Kanske inte passar alla barn lika bra men här funkar det i alla fall...

Kälv = "Farsan, lägg av! Jag kan själv!

Läppa mej = "Ok farsan, jag försökte faktiskt själv i 2 sekunder och byxorna flög inte precis uppför benen. Nu får du komma och ge mig ett handtag. Varför hjälpte du inte mig innan? Då hade vi ju säkert varit ute redan!"

Ehhhhh...... = "NU sa du alldeles för många och svåra ord i för snabb takt och för att inte verka allt för trög så låtsas jag tänka tills du som vanligt leder mig in på rätt spår."

Vill inte sova = "Jag vill sova och tänker för övrigt göra det i soffan om cirkus 3-5 minuter men jag tänker visa dig att du inte kan bestämma mina sömnrutiner...........förresten, du bär väl in mig i mitt rum när John Blund kastat sand i ögonen?!?"

Vill inte bosta tännerna = "Ge mig tandborsten! Elektrisk tandborste är skoj."

Kom! (uppspärrade ögon) = "Lämna den där tråkiga lillebrorsan och följ med mig. Jag har jut nu ingen aning om vad jag ska locka dig med men någonting ska jag nog komma på under tiden vi går.......ja, typ häråt..."

Venning = "Välling nu! Ja, du hörde"

Kissa = "Jag är medveten om att det oftast betyder att jag är kissnödig men nu när jag har det här kroppspråket så bör du väl fatta att jag har kanske Sveriges största bajskrov halvt hängandes utanför trosorna. Och ja, den är lika hård som vanligt!"

Kenning = "Ge mig en klänning! Jag skiter fullständigt i om det är min finaste gåbort-klänning och att det fortfarande regnar och blåser kallt bryr ju inte jag mig om... Blir ju ditt problem att motivera inför grannarna"

Ja, det var några Bra-att-vetafraser från mig....

Näe, usch!

Jag börjar ju snart jobba! Känns ju inget kul.

Har varit ledig en del senaste 18 månaderna. Först pappaledig från nyår förra året till augusti (förra året också alltså), sen jobbades det augusti, september, oktober, november och december för att avrundas med en ny åttamånaders pappaledighet.

Klart man har ångest!

Stå där och jobba med en massa jobbiga människor som ställer konstiga frågor och orimliga krav.

Fast det är ju klart; jag får ju träffa vuxna människor igen. Ja, vuxna och vuxna...

Det är alkoholister,snattare, transor, mentalsjuka, normalt sjuka, illaluktande, narkomaner om vartannat.

Fast det är klart; 95% är (någorlunda) normala och trevliga. Och de ovanstående "kategorierna" av människor är det inte större fel på än andra. Ja, förutom de som luktar illa och har en fäbless för att stå alldeles för nära. När man sen lite snyggt tar sig ut ur "luktzonen" så kommer de tillbaka, denna gång något lite närmre. Bara för att visa att jag inte ska tro att jag kommer undan.

Fast det är klart; man luktar nog inte mumma 24/7 själv så....

När jag tänker på det kan det nog bli ganska skönt att börja jobba igen.

Älsklingen har blivit befordrad vilket gör att hon inte jobbar kvällar och helger vilket i sin tur betyder att barnen kan gå normala tider på dagis/dagmamma. Ja, vi fick en dagmamma till Junior till slut. Det tog dock en hel del telefonterror innan kommuntanten förstod att det inte skulle funka annars...

Så, jag välkomnar arbetet med öppna armar och ser fram emot att utvecklas som både människa, pappa och arbetare hos min älskade arbetsgivare.

Någon befordran för egen del kommer aldrig hända.

Fast det är klart;.........

Ja, junior har ju inte haft det lätt ett tag nu.

Först ramlar han ner och  slår i benet och får jätteont. Mormor & morfar är barnvakt lör/sön (brölopp). Sen ger mamma och pappa bara smärtlindring i 2 dagar (om man tar i så blir det 2 dagar) och först 5 dagar senare åker pappa upp med honom till akuten.

Konstaterad spricka i benet, läkningstid 2 veckor. på den 12:e dagen går han igen.

Kanon!

Pappa blir sen sjuk och på fredagen ringer Älsklingen till mormor & morfar igen för barnvakt på lördagen så jag får friskna till ordentligt.

"Nu får ni ju ha honom när han går igen" är en bra motivering tycker vi.

Lördag mogon kl. 05,30 vaknar undertecknad upp av att Junior skriker massor ute i vardagsrummet. När jag springer dit så ser jag honom ligga på mage i stora smärtor.

Benet skadat igen och mormor & morfar får ta hand om ett barnbarn som endast sitter eller ska bäras.

Söndag är jag bättre och de kommer hem. Bara två timmar efter hemkomst så börjar Junior gå igen.

Nu har han fått vara olycksfallsfri i några dagar och han blir bättre och bättre.

Men stolar ska bestigas, sängar ska det slängas omkring i etc. etc.

Lär sig aldrig, men glad är han.

Vi får väl se hur länge det håller.....

Inte lätt alltså, men ändå ljusår enklare än för bara någon/några månader sen. Talutvecklingen går fort som tusan men.........ibland är det viktigare att säga ord än att säga något som verkligen betyder något.

Charmigt.

Hon (Storan) må vara i någon av alla trotsåldrar (när man pratar med folk så nickar de bara och säger "ahh.....det är 2-årstrotsen/3-årstrotsen/32månaderstrotsen" ja, ni förstår) men jag tycker nog att hon är roligare än någonsin.

Orden bara bubblar fram, oftast begripligt men ibland helt oförståeligt.

Frågade om vi skulle gå ut igår när vädret ändå var hyfsat och några av hennes kompisar sprang omkring på gatan.

Nääääää........!!!! Först skulle vi äta mat sen godis och sen glass. När jag då förklarade att vi precis hade ätit mat, det inte finns någon glass (vit lögn) och att det inte var lördag idag (som om vi håller på den regeln?!?) så blev hon helt tyst....

Därefter upprepade hon att vi skulle äta mat, glass och godis....

"Men... vill du inte gå ut och leka med dina kompisar"

Då kommer de blanka ögonen fram och den klassiska kommentaren "Ehhhhhhh..............." Hjärnan slår frivolter. Man kan höra hur det knakar där inne.

Sen så "ger" hon mig lite glass från sin magiska ficka, springer till fönstret och kikar in sina vänner som hoppar på studsmattan hos grannen, skriker att "jag kommer/vänta/äta mat (?!?).

Sen rusar hon fram till trappen och har jättebråttom att gå ut. Tålamodet borta och hennes kroppsspråk förmedlar:Varför är vi inte redan ute?

Jag öppnar dörren och there she goes.

Låter kanske inte så himla kul men jag garvade hela tiden. Det är väl som säger; man skulle varit där!

Jaha....................... märkligt alltså!

Kolla här:

Donald Duck

Goofy

Peter Pan

The Beast

Pinocchio

Cinderella

Sleeping Beauty

Ariel

Snow White

Cruella De Ville

Kalle Anka? Långben?

Får nog lägga mig ner en stund och tänka över mitt liv lite.....

En fråga jag många gånger ställt mig.

Äntligen finns det nu ett test som besvarar alla mina frågor.

Så här blev svaret:

Roguish,quick-witted, and incredibly lucky, Jack Sparrow is a pirate who sometimes ends up being a hero, against his better judgement. Captain Jack looks out for #1, but he can be counted on (usually) to do the right thing. He has an incredibly persuasive tongue, a mind that borders on genius or insanity, and an incredible talent for getting into trouble and getting out of it. Maybe its brains, maybe its genius, or maybe its just plain luck. Or maybe a mixture of all three.

Captain Jack Sparrow

Batman, the Dark Knight

William Wallace

Maximus

Lara Croft

The Terminator

Indiana Jones

El Zorro

Neo, the "One"

James Bond, Agent 007

The Amazing Spider-Man

Hade gärna haft Batman som etta dock...

Testet finns på Quizfarm

Mmmm........... så började andra säsongen av denna vrålcoola serie. Skön blandning av Arkiv X-känsla blandat med hårdkokt 70-talsdeckare.

Gnällde ju en del att det skulle bli en säsong till men.......... nu har man något att förgylla sena söndagskvällar med (innan man hamnar framför den här skärmen igen). Den där Hunt är ju kallaste killen sen polischefen i Miami Vice, lt Castillo!

Det jag kan gnälla på ar att SVT inte har gjort mig tillräckligt uppmärksam på att det drar igång igen. Antingen är mitt SVT-tittande alldeles för koncentrerat på barnprogrammen då man inte visar trailers för vuxenprogram eller så lägger de ingen möda på att upplysa sina fans.

Skulle gissa det sistnämnda va?

Idag när jag och Älsklingen äntligen fick Storan att somna strax innan 21 så satt vi och zappade genom hela programutbudet och suckade tungt. Riktigt uselt faktiskt.

Stannade till vid Gilmore Girls som vi lite halvt som halvt följt, framför allt de första säsongerna. Och det var.....epilepsiframkallande efter bara några minuter. Alla (nästan) pratar som om de vore med i en gammal svensk journalfilm.

Hela tiden! Om ingenting!

Och den där Lorelai pratar som om hon vore fjorton år.......

Det blev ett kanalbyte omgående!

Apropå ålder; på midsommar satt vi hos några vänner och bekantade oss med nya vänner. Pratade med en tjej som kanske var runt 25 eller yngre. Så frågade hon hur gammal jag var.

"En bit över trettio" harklade jag fram.

"Ja, jag skulle nog gissat på något sånt" blev svaret.

 .............................mmmmmmmmmm..........
....

Plötsligt kände jag mig så gammal och så trött.

Jag och älsklingen har ju suttit hemma vid köksbordet otaliga gånger och garvat åt alla dagisbarns föräldrar som snittar vår ålder men ser ut och framför allt, beter sig som tio år äldre.

"Jag tror nog att vi ser ut som strax under trettio och vi beter oss defenitivt inte som en gammal gubbe eller gumma."

Typ

Ha ha ha! Kanske dags att vakna upp och lukta på kaffet.

Apropå midsommar:

På festen träffade vi en gammal bekant som inte träffat våra barn förut. Han blev kär i både Junior men ännu mer i Storan som han busade massor med. Han ska snart också bli far och kallade våra barn för A-barn!

Nästan lite pinsamt. Fanns ju andra barn med på festen.

Senast jag hörde om A-människor var för några månader sedan när SVT (vilka annars?) visade en gammal Journalfilm från mitten av 40-talet med blonda, starka, atletiska, ariska och perfekta människor.

Knöts den säcken ihop!

P.S Jag och Älsklingen är inte ett dugg ariska utseendemässigt. Undertecknad har ju t.o.m flera liter med balkanblod i mig... D.S