Lyssnade på Tracks igår och kände att Salem Al-Fakirs låt börjar kännas lite sliten.Men en annan tanke slog mig. Om Stevie Wonder skulle påtat ihop den här dängan under sin glansperiod, skulle alla börja sucka och minnas good ol' Stevie så fort de första toner når örat?Jag kan tänka mig det. Det kan jag... Faktiskt!Nästa steg i tankegången är om det finns fler exempel på låtar som skulle kunnat passa på gigaternas stilbildande plattor. Eller kanske till och med bräcker orginalet med hästlängder...Gör det säkert. Men svårt att komma på så här.Det enda jag kan komma på är att jag gillar Wolfmother bättre än Led Zeppelin.Aj aj aj.... känsligt ämne detta. Men att respektera och gilla max tre låtar av Zeppelin är två olika saker. Jag vet vad de gjort för rocken men det hjälper inte. Wolfmother är nog lite skönare att lyssna på.Både låtmässigt och produktionsmässigt.Hade Robert Plant och hans mannar haft tilgång till samma studios då som finns nu så räcker det inte riktigt till ändå....I mina öron.Åt andra hållet då? Att det låter sämre än det orginal som man försöker vara?Kan bara komma på Jill Johnssons försök att vara Shania Twain.Borde finnas hundratals exempel,men har hjärnkramp.Om du kan komma på något så är du hjärtligt välkommen att posta en kommentar om det.Lovar att inte bli upprörd....=)

Det sägs att Björn Borgs legendariska tennistränare Lennart Bergelin yppade denna sköna kommentar. Floskeltoppen har Anrell styrt med under ett antal år och den kan vara kul att kika på då & då.Men i sportspegeln ikväll fick vi höra en ny svengelsk segerkommentar av en kille som vann amerikanska driftingcupen. Drifting är uppenbarligen någon typ av sladdtävling med coola bilar. Poäng utdelas.Lite som simhopp?Nåja! Mitt i segerruset sticker en journalist upp en mick mitt i nyllet på Jokkmokks nya mästare och fram kommer"I'm so stolt"Världsklass. Tänk er vad alla amerikaner kliade sig i huvudet."Stolt? What the fuck is stolt?"