Idag var det cirkus där vi bor och vi såg till att sova en stund innan det började (eftersom föreställningen satt igång kl 19 som först).

Väl på plats så fick vi platser längst fram vilket jag tyckte var lite synd först. Storan är ju lite harig av sig ibland.... 

Så fel jag hade! Hon men framför allt Junior stortrivdes. Han var helt vild när han fick se hundarna, hästarna, katterna, kamelerna och allt det där. Ömson skrek av lycka, ömsom applåderandes (nästan taktfast).

Men....clownen var ingen favorit för honom. Så fort han visade sig så åkte underläppen fram och vände sig om till oss för att sitta i vårat knä.

Men när clownen var borta så gick det bra igen.

Kan det vara som så att clownskräck sitter i generna? Var ju själv hysteriskt rädd för Clownen Manne som liten. Staffan Westerberg med Vilse i pannkakan var ingen bekymmerför mig, men Manne, han var läskig han.

Rida häst fick de också och Storan har väl aldrig sett så lycklig ut som idag.

Väl hemma så slocknade båda två rekordsnabbt. Älsklingen likaså.

Vad jag fortfarande gör uppe är en gåta. Kankse lider sviterna av en alldeles för tidig sömntid igår. Innan 22,30 är för tidigt för mig. 

Och nu för sent så nu säger jag gonatt!

gonatt!