Mmmmhhhhmmmmmmm...............

Älsklingen tog ju semester denna vecka och nästa. Den här veckan för att fixa med bröllopet och nästa för att umgåsmed familjen.

Ni må tro att hon inte varit hemma den här veckan....

OK, I get it, det är mycket jobb med ett bröllop. Speciellt om du är ena halvan i ett värdpar och andra halvan gör 23,8% av jobbet. Men det här är ju löjligt...

Hon har ju varit borta i princip mer än nånsin (lätt överdrivet) de senaste dagarna. Är det inte arbetet med sånghäftet så ska det grejas med naglar, bruncha med bruden, plocka blommor till lördagen (istället för ris), åka till stället allt utspelar sig på lördag, shoppa med bruden osv, osv, osv...

Låter lagom bittert? Mmmmm.... jag vet, men det är trist alltså. En hel semestervecka som går åt känns.

Nä vad trist det var att vara trist nu då. Jag lägger ner det här för idag.

Åhhhhhh........... Uttråkad!

Ena ungen trotsar och bara gnäller, om hon nu inte inte sitter och tittar på Pippi för hundrade gången (räcker nog inte).

Den andre, Junior, står och håller krampaktigt tag i byxbenet samtidigt som ett obeskrivligt ljud låter ur den lilla ettårskroppen.

Själv försöker jag att städa undan lite, laga till en lunch eller middag, kastar in tvätten i maskin samtidigt som jag tittar på klockan.

"Bara fem timmar kvar tills Älsklingen slutar.... Då ska jag lägga mig i soffan"

Inget blir vettigt gjort här hemma. Varken städningen, maten eller tvätten blir fullständig. Det man plockat undan har barnen plockat fram innan dammsugaren hunnit göra sitt. Bara att börja om. Maten kokas/steks men Junior har inte tålamod utan ska ha mat nu eller bäras på pappas onda axel. När maten äts blir det för mig enhandsätning eftersom Junior ätit färdigt & nu vill bli buren. Tvättkorgen hängs upp till hälften och resten får ligga kvar och gosa till sig ett dygn till.

När Älsklingen kommer hem får man ursäkta sig för att inget är gjort. "Vad har ni hittat på idag då?" frågar hon. "Ehhhmmmm.... Inget. Barnen har varit griniga hela dagen och regnet öser ner" säger man och känner hur sliten den kommentaren är. Det är inget Älsklingen märker av. För plötsligt blir båda två glada som lärkor och springer omkring och busar som aldrig förr. 

Magsåret är nära förestående.

Beskattningen för hushållsnära tjänster skulle väl halveras va? Ge mig en gammal gumma som kommer hit 3 gånger/veckan, 3 timmar/gång!!!

Jag behöver lite semester! Ge mig tre dagar så är jag nöjd.

Jag behöver umgås ensam med vuxna människor!

Har ju förlovat mig med. Tror jag glömt bort att skriva det. Hon fick sig en förlovningsring i 30-årspresent.

Blev glad. Grät en skvätt.

Lyckat värre.

Oj oj oj.....

Vad händer? Allt bara rasar.

Ja, inte rasar som i kvällstidningarna. Jag är ju inte rasande. Inte rasar ihop heller för den delen. Det hoppas jag inte. Även om saker och ting kunde vara annorlunda........ Mycket annorlunda om jag fick välja.

Nog om det.

Det som rasar är tiden. Ja, livet alltså.

Förbi. Livet rasar förbi.

Är det inte att vara pappa på heltid så är det staket, målning, svensexor, 30-årsfester, avslutning med öppna förskolan (som vi missade för övrigt), städa, diska, tvätta eller hälsa på någon stackars släkting som vi "inte har varit hos på väääääldigt länge.

Och numera tittar man efter jobb också.

Men just nu går all fri tid (om man får kalla det så när barnen har passning) till att lägga tak.

Sen i torsdags har jag spenerat all ledig tid till att vara hos kompisen och rivit tak. Kastat all tegel, brutit upp det, tagit bort all isolering, slängt på ny spont, läktat, sågat, släng skräp på återvinningscentralen, langat plank och tegel etc., etc. etc.

Vad kan jag lagt i timmar där? 40-45 kanske? Och då har det varit svensexa hela lördagen och rekreation plus kalas på söndagen.

Igår var jag där 14 timmar. Idag 12.

Då ska man veta att Älsklingen har jobbat alla dagar av dessa utom igår.

Det negativa: kroppen värker hela tiden och överallt, man spenderar inte så mycket tid med barnen för att inte prata om Älsklingen, rökningsfrekvensen har ökat från i snitt 1/dag till 12 och man har fått i sig mer glasfiber än vanliga, nyttiga sådana som man får i sig till frukost bl.a

Det positiva: äntligen rör liket på sig, fri mat, umgänge med vänner, kul med nåt nytt. Men det bästa är att min höjdskräck har gått från 9 på en skala till 4. Max! har suttit på taknocken utan bekymmer och hängt nästan på kanten utan att tänka på höjden.

Var ett tag sen. Men mycket vatten har runnit under broarna utan att pappa har hunnit bygga ett vattenkraftverk.

Ja, du vet!

 En sandlåda har byggts, ett staket har uppförts och (nästan) målats färdigt. Hörnet av trädgården har fyllts med stenar, gräs, kvistar, metallföremål etc. etc. och måste tömmas. En altan ska byggas (när skattepengarna kommer in) och källaren måste målas och fixas.

Med två kids hemma hela tiden, en tumme som sitter närmare armbågen och en sambo som jobbar oregelbundet.

Vad får man höra då?

"När ska du bygga staketet?" (för tionde ggn på två veckor)

"Så snart du är ledig en hel dag och några kompisar kan offra en heldag gumman"

Detta betyder egentligen "Lägg av nu. Du vet mycket väl att det regnat i två veckor, 26 hål måste förgrävas, material måste inhandlas och pengar måste finnas på kontot."

När staketet väl är färdigt påbörjas målandet. Då kommer älsklingen fram och säger: "Grindarna då? Har du tänkt att fixa dem snart eller?"

Svaret blir: "Så snart jag hunit måla klart min lilla duva." vilket betyder " För faan, jag har fullt upp med att måla staketet! Är inte du hemma har jag barnen, är du hemma med barnen spöregnar det och om jag försöker måla staketet på kvällen när de gått till sängs och du jobbar så vaknar junior efter en kvart. Har försökt två ggr redan. Give me a break!!!"

"Altanen måste vi få till så fort som möjligt när vi fått skattepengarna"

"Javisst, jag jobbar på det" blir mitt svar men det jag egentligen säger är: "Vad jag jobbar på är att göra färdigt det första (måla staketet) för att hinna med det andra innan det tredje och fjärde kan lösas. Förresten; Get off My Back!!!! Jag gör vad jag kan här! Får ju magsår på stubben!"

Kan det vara en förklaring till att jag inte hinner blogga? Ja, jag vill gärna skylla på det i alla fall.

He he he.................

Läs mer på sidorna 7-12. Så skulle det kunna stå i någon av våra eminenta kvällstidningar den här veckan.

Med följande artikel:

"Ja, jag är ju hemma med två barn och pollensäsongen står i full blom, berättar tvåbarnsfadern i mellansverige när "Kvällsblaskan" hälsar på. Han har valt att vara anonym eftersom han inte vill att familjen ska behöva lida i media.

"Det är ju märkligt att regeringen eller åtminståne kommunerna inte har tagit tag i problemet tidigare" fortätter han vidare.

Han berättar att han vid flera tillfällen inte hunnit ta sin medicin när han har velat eftersom han varit tvungen att ha hand om sina två barn. Och när han väl fått någon minut i lugn och ro så har chocken varit ett faktum.

" Mina ögon svullnar igen så jag ser nästan asiatisk ut och om jag är ute och går kan jag få pollenrelaterade astmabesvär. Man kan ju tycka att det kan finnas en patrullerande pollenpolis som ingår i vårdpaketet vi betalar så mycket pengar till. "

Pappan har varit allergisk sen barnsben och har så kallad korsallergi. Detta innebär att pollenallergin ger upphov till viss föda som t.ex morot, potatisskal, nötter (dock går jordnötter bra), kiwi, äpplen etc.

"Det är inte mycket jag begär; någon som kommer hem, tar fram medicinen, häller upp ett glas vatten och att hand om mina små änglar i tio sekunder. Kan ju inte kosta så mycket..."

OBS! Mannen på bilden har inget med artikeln att göra.

Har ju lovat att ge länken till ringen jag tänkte ge till älsklingen när jag friar.

Men nu blir det inte den iaf. Blev tyvärr en pengafråga.

Men här kommer den iaf.

http://web.telia.com/~u66901900

24 timmar med pappa:

Glasbit i fingret, stekfett i pannan och halvt avskuren fingertopp (tummen).

Låter ju måhända lite skojigt. Men nja, sådär.

Går inte heller och sjåpar mig. Inte lönt.

Beter mig så där lagomt lagom. Lagom svenskt.

"Plåster?"

"Japp! Sågade av mig halva fingret igår."

"Aj faan! Måste gjort ont? Sprutade väl blod?"

"Nja, var ingen fara. Slängde på lite papper & tryckte hårt tills blodet lugnade sig"

Var det sanningen? Nja. Lite...

Kort sammanfattning: Köket, stressig, sura barn, snabb köttfärssås, hackar lök, skära fingertopp, ont (löksaft i såret), skriker högt, svär, blöder lite, löjligt lite, slänger på två plåster, gör färdigt köttfärssås, äter.

Idag har jag grävt hål i tomten. Ska bygga staket i helgen. Använder helst inte höger tumme. Vad händer?

Plötsligt träffar allting just det onda stället på fingret. Ska inte vara statistiskt möjligt. Men så blir det likt förbannat. Spade, dörrar och barnen är några saker som "hamnat" på fingret.

Glasbiten i fingret fick jag när jag öppnade Juniors hemmalagade mat hos några bejanta. Hade lagt det i en barnmatsburk. När jag skruvade upp den satt Junior i min famn och något går visst snett. En glasbit lossnar och kilar sig såklart fast i pekfingret. Inte så stor bit men ändock. Lagom för att blöda mer än att skära sig i fingertopen.

Stekfettet fick jag av en gammal stek jag skulle slänga in i en gryta för att bryna. Slänger på den på stekgaffeln och är ofokuserad. Glider av gaffeln och studsar ner i grytan med hyfsat varmt stekfett i pannan. Stekfettet splashar upp i pannan (ironiskt) och ger mig ett märke som ser ut som ett skotthål i huvudet.

Det var 24 bra timmar för pappa det