Jaha. Dagens statement;

Att gå på konsert är som att gå på fest.

Ungefär...

Hade ju mycket högt ställda förväntningar på konserten med Mötley härom sistens.

Mmmmm......

Men ju större förväntningar man har på en fest/konstert, desto större är risken för besvikelse.

Ja, du vet hur det är. Nyårsfesten planerad sen april, mat, dryck och alkohol inhandlat sen september och frågesporten filad på sen november.

Festen:

Börjar bra. Folket kommer in. Alla glada, spriten i kassen. "ja, vi kunde inte riktigt hålla oss så vi tog ett par järn innan vi kom hit." Så kan det låta.

Konserten:

Bra förband, hört talas om dem. Sjyssta låtar och när det släcks ner för huvudakten så känns det bara så safe.

Festen:

Alla sätter sig och käkar, värdparet/värden får välförtjänt beröm: "jaaaa.... Hummerflamberad tryffelstuvning på grönskasbädd är inte varje dag man äter. Och de citrondränkta havsräkorna med en nypa av de direktimporterade italienska örterna smakar ljuvligt." Brödet kan nog ha varit inne i ungnen någon minut för länge men... vem bryr sig?

... Ingen full, inget röj men..... trivsamt och gemytligt och en bra början. Festen är i sin linda.

Konserten:

10 000-15 000 (?) får se en spakande kavalkad av hits i början. Pyroteknik och allt. Häftigt. Coolt. Dr. Feelgood, Shout of the devil m.m Bra start, mycket bra. Lite dåligt ljud kanske  och Vince sjunger inte klockrent men..... det är ju Mötley!

Kanon!

Festen:

Man går vidare till vardagsrummet. Singstartävling. Trevligt. Men..... efter ett tag står du och Krilles brutta och tävlar om vem som är bäst. Du vill köra Johnny Cash och The Hives och hon vill köra Carola, Ledin & Madonna. Åskådarantalet sjunker och festen förflyttar sig till balkongen eftersom alla vill röka hela tiden. Man diskuterar barn, husköp & jobb Och man tjatar på Anders och hans nyfunna kärlek att de ska köpa hus bredvid oss alla andra. Anders nyfunna kärlek skruvar lite obekvämt på sig och ler....

Konserten:

Man fortsätter med flera hits men....intresset dalar liksom. Vince sjunger sämre för varje låt (de låtar han ens behagar sjunga i), det kassa ljudet kommer till sin rätt och man gillar läget men kan inte riktigt komma till ro & skruvar sig lite generat i stolen medan djävulstecknet åker upp alltmer sällan.

Festen:

Nu börjar det hända grejer... Maria börjar bli trivsamt full och berättar hur het hon tyckte du var i gymnasiet. Hamnar dock först in på toaletten för att sminka upp sin mascara som råkat rinna under tiden hon höll i toalettstolen. Anders och Fabbe gruffar lite manligt när det visar sig att Fabbe är bra polare med Anders nya flickväns ex-kille. Fyra stycken får gå mellan de sturska grabbarna för att.....ja, hormoner ni vet. Stämningen är lite spänd.

Konserten:

Hitsen slutar inte och det funkar hjälpligt men man börjar fundera på vilka låtar de kan tänkas ha som extranummer. I detta läget finns bara "To young to fall in love" och "You're all I need" kvar. Funkar men det känns lite tunnt. För övrigt så spelar det ju ingen roll, halva låten går ju åt för att fatta vilken låt de spelar, så kasst är ljudet. Och Vince; gå en sånglektion, snälla!!!!

Festen:

Nej!!! Värden basunerar ut att Maria har spytt ner för balkongen och att grannen ringt till störningsjouren för detta plus den höga volymen på Carolas låt "Hey, Mickey" som spelas konstant. Anders och hans nya dambekant tackar för sig och "ska hem och lägga sig. Det är ju en dag imorgon också." Detta betyder att de ska på reservfesten. Alla andra utom värden förstår detta och önskar att de också kunde följa med. För det här var ju inget vidare. Särkillt full blir man ju inte heller...

Konserten:

Tittar på klockan. Mötley spelar "anarchy in the U.K", en låt om England, cover och inte speciellt bra. "Hmmm... om vi åker om tjugo minuter hinner jag nog med sista bussen hem" rinner igenom som en tanke.

Festen:

Krille med bihang tittar på klockan och säger till slut hur trevligt de har varit för att pinna vidare hem för barnens skull. " Men ni kan ju inte dra nu" skriker värdparet i kör. "Vi har ju inte ens smällt raketerna?!!!?!. De stannar laglydigt kvar och sticker hem tjugofem minuter över tolv. Inom en timme sticker alla och ingen hinner vara med på tequila-racet som "traditionsenligt" måste insupas.

På vägen hem diskuterar man med sin respektive: "Nästa år sitter vi hemma eller hur honey?!?"

Konserten:

Efter en timme och tjugo minuters kavalkad så ställer sig gruppen i mitten av scenen och tackar sina fans. Fint med extranummer, då kommer nog "You're all I need" där....

Icke, nope, nehej, not.......

Direkt efter de stolpat ut från arenan så tänds det i taket... Vilka spjuvrara hinner man tänka innan roddarna river ner scenen.

Tack, adjö & god natt blir kommentaren.

Så blev det ingen vidare konsert iaf trots de förväntningarna man kan ha av ett band som funnits nästan lika länge som jag har levat.

Proffsen var oproffessionella...