Neeeeeej! Nu gör jag det igen.

Märkligt, karaktärslöst och konsekvent inkonsekvens. (blev det där sista riktigt riktigt?)

Dra en gammal textrad alltså... Har ju lovat att inte göra det men..... Herregud (förlåt fader), vad gör väl det om hundra år...

"Det är långt mellan Flen och Paris
Men nära en trettioårskris

Du slängde med håret och log
Du skrev våra namn under bron

Jag önskar jag var där nu"

Vet inte vad det är. En begynnande 30-årskris så här efteråt eller bara en riktigt bra text?!?!?

Tänker han tillbaka på hur nice han hade det med sin brutta förr och att det kanske blivit lite slentrian?

Men min hjärna tar honom på orden istället här så de stora frågorna jag ställer är istället:

1. Exakt hur långt är det mellan Flen & Paris? Fågelväg och bilväg tack!

2. Vilken bro? I vilken stad?

...och slutligen...

3. Vart önskar han att han vore? Under bron? Flen? Paris? När hon slänger med håret? Eller kanske rent av i krisen?

Den gode Joakim Berg lär ju aldrig svara. Och tur är väl det. Lämnar ju lite åt fantasin.

Tänk om alla trådar i Lost skulle nystas upp bara sådär. Nääää. Vi vill gissa, sucka om otydliga budskap och hoppas att man löser det där själv.

Ja, Lost ja......

Den tar vi inte idag....

Har ju förlovat mig med. Tror jag glömt bort att skriva det. Hon fick sig en förlovningsring i 30-årspresent.

Blev glad. Grät en skvätt.

Lyckat värre.

Oj oj oj.....

Vad händer? Allt bara rasar.

Ja, inte rasar som i kvällstidningarna. Jag är ju inte rasande. Inte rasar ihop heller för den delen. Det hoppas jag inte. Även om saker och ting kunde vara annorlunda........ Mycket annorlunda om jag fick välja.

Nog om det.

Det som rasar är tiden. Ja, livet alltså.

Förbi. Livet rasar förbi.

Är det inte att vara pappa på heltid så är det staket, målning, svensexor, 30-årsfester, avslutning med öppna förskolan (som vi missade för övrigt), städa, diska, tvätta eller hälsa på någon stackars släkting som vi "inte har varit hos på väääääldigt länge.

Och numera tittar man efter jobb också.

Men just nu går all fri tid (om man får kalla det så när barnen har passning) till att lägga tak.

Sen i torsdags har jag spenerat all ledig tid till att vara hos kompisen och rivit tak. Kastat all tegel, brutit upp det, tagit bort all isolering, slängt på ny spont, läktat, sågat, släng skräp på återvinningscentralen, langat plank och tegel etc., etc. etc.

Vad kan jag lagt i timmar där? 40-45 kanske? Och då har det varit svensexa hela lördagen och rekreation plus kalas på söndagen.

Igår var jag där 14 timmar. Idag 12.

Då ska man veta att Älsklingen har jobbat alla dagar av dessa utom igår.

Det negativa: kroppen värker hela tiden och överallt, man spenderar inte så mycket tid med barnen för att inte prata om Älsklingen, rökningsfrekvensen har ökat från i snitt 1/dag till 12 och man har fått i sig mer glasfiber än vanliga, nyttiga sådana som man får i sig till frukost bl.a

Det positiva: äntligen rör liket på sig, fri mat, umgänge med vänner, kul med nåt nytt. Men det bästa är att min höjdskräck har gått från 9 på en skala till 4. Max! har suttit på taknocken utan bekymmer och hängt nästan på kanten utan att tänka på höjden.

Var ett tag sen. Men mycket vatten har runnit under broarna utan att pappa har hunnit bygga ett vattenkraftverk.

Ja, du vet!

 En sandlåda har byggts, ett staket har uppförts och (nästan) målats färdigt. Hörnet av trädgården har fyllts med stenar, gräs, kvistar, metallföremål etc. etc. och måste tömmas. En altan ska byggas (när skattepengarna kommer in) och källaren måste målas och fixas.

Med två kids hemma hela tiden, en tumme som sitter närmare armbågen och en sambo som jobbar oregelbundet.

Vad får man höra då?

"När ska du bygga staketet?" (för tionde ggn på två veckor)

"Så snart du är ledig en hel dag och några kompisar kan offra en heldag gumman"

Detta betyder egentligen "Lägg av nu. Du vet mycket väl att det regnat i två veckor, 26 hål måste förgrävas, material måste inhandlas och pengar måste finnas på kontot."

När staketet väl är färdigt påbörjas målandet. Då kommer älsklingen fram och säger: "Grindarna då? Har du tänkt att fixa dem snart eller?"

Svaret blir: "Så snart jag hunit måla klart min lilla duva." vilket betyder " För faan, jag har fullt upp med att måla staketet! Är inte du hemma har jag barnen, är du hemma med barnen spöregnar det och om jag försöker måla staketet på kvällen när de gått till sängs och du jobbar så vaknar junior efter en kvart. Har försökt två ggr redan. Give me a break!!!"

"Altanen måste vi få till så fort som möjligt när vi fått skattepengarna"

"Javisst, jag jobbar på det" blir mitt svar men det jag egentligen säger är: "Vad jag jobbar på är att göra färdigt det första (måla staketet) för att hinna med det andra innan det tredje och fjärde kan lösas. Förresten; Get off My Back!!!! Jag gör vad jag kan här! Får ju magsår på stubben!"

Kan det vara en förklaring till att jag inte hinner blogga? Ja, jag vill gärna skylla på det i alla fall.

He he he.................

Läs mer på sidorna 7-12. Så skulle det kunna stå i någon av våra eminenta kvällstidningar den här veckan.

Med följande artikel:

"Ja, jag är ju hemma med två barn och pollensäsongen står i full blom, berättar tvåbarnsfadern i mellansverige när "Kvällsblaskan" hälsar på. Han har valt att vara anonym eftersom han inte vill att familjen ska behöva lida i media.

"Det är ju märkligt att regeringen eller åtminståne kommunerna inte har tagit tag i problemet tidigare" fortätter han vidare.

Han berättar att han vid flera tillfällen inte hunnit ta sin medicin när han har velat eftersom han varit tvungen att ha hand om sina två barn. Och när han väl fått någon minut i lugn och ro så har chocken varit ett faktum.

" Mina ögon svullnar igen så jag ser nästan asiatisk ut och om jag är ute och går kan jag få pollenrelaterade astmabesvär. Man kan ju tycka att det kan finnas en patrullerande pollenpolis som ingår i vårdpaketet vi betalar så mycket pengar till. "

Pappan har varit allergisk sen barnsben och har så kallad korsallergi. Detta innebär att pollenallergin ger upphov till viss föda som t.ex morot, potatisskal, nötter (dock går jordnötter bra), kiwi, äpplen etc.

"Det är inte mycket jag begär; någon som kommer hem, tar fram medicinen, häller upp ett glas vatten och att hand om mina små änglar i tio sekunder. Kan ju inte kosta så mycket..."

OBS! Mannen på bilden har inget med artikeln att göra.

Har ju lovat att ge länken till ringen jag tänkte ge till älsklingen när jag friar.

Men nu blir det inte den iaf. Blev tyvärr en pengafråga.

Men här kommer den iaf.

http://web.telia.com/~u66901900

24 timmar med pappa:

Glasbit i fingret, stekfett i pannan och halvt avskuren fingertopp (tummen).

Låter ju måhända lite skojigt. Men nja, sådär.

Går inte heller och sjåpar mig. Inte lönt.

Beter mig så där lagomt lagom. Lagom svenskt.

"Plåster?"

"Japp! Sågade av mig halva fingret igår."

"Aj faan! Måste gjort ont? Sprutade väl blod?"

"Nja, var ingen fara. Slängde på lite papper & tryckte hårt tills blodet lugnade sig"

Var det sanningen? Nja. Lite...

Kort sammanfattning: Köket, stressig, sura barn, snabb köttfärssås, hackar lök, skära fingertopp, ont (löksaft i såret), skriker högt, svär, blöder lite, löjligt lite, slänger på två plåster, gör färdigt köttfärssås, äter.

Idag har jag grävt hål i tomten. Ska bygga staket i helgen. Använder helst inte höger tumme. Vad händer?

Plötsligt träffar allting just det onda stället på fingret. Ska inte vara statistiskt möjligt. Men så blir det likt förbannat. Spade, dörrar och barnen är några saker som "hamnat" på fingret.

Glasbiten i fingret fick jag när jag öppnade Juniors hemmalagade mat hos några bejanta. Hade lagt det i en barnmatsburk. När jag skruvade upp den satt Junior i min famn och något går visst snett. En glasbit lossnar och kilar sig såklart fast i pekfingret. Inte så stor bit men ändock. Lagom för att blöda mer än att skära sig i fingertopen.

Stekfettet fick jag av en gammal stek jag skulle slänga in i en gryta för att bryna. Slänger på den på stekgaffeln och är ofokuserad. Glider av gaffeln och studsar ner i grytan med hyfsat varmt stekfett i pannan. Stekfettet splashar upp i pannan (ironiskt) och ger mig ett märke som ser ut som ett skotthål i huvudet.

Det var 24 bra timmar för pappa det

Var på dagisets föräldramöte idag. Känns vuxet.

Nästan overkligt.

Att man har två kids har man vant sig vid, men att sitta på sitt barns dagis och lyssna på hur en dag på stället ser ut känns skumt.

Sitta där och vara vuxen. Hmmm....