Mmmmm....... Det känns som om Liemannen är på genomfart i trakterna nu. Häromveckan var det en gammal vän och förra veckan fick morfar beskedet.

Har inte fixat att r.inga upp honom. Jag vet att det är dåligt men jag vet också att han har så mycket folk som ringer honom och hälsar på honom nu så han är säkert helt slut. Det lär stressa honom något så in i h-lvete.

Jag vet det...

Ska ringa.

Men det sjuka är att min gamla "sportkompis" fick inte en chans av "Döden".

-Du är min, och jag tar med dig nu! verkar vara vad han sa.

34 år ung...

Medan morfar, över 40 år äldre,  slängde upp det dammiga gamla schackbrädet och fick till en match. Verkar slutat med att "luvkillen" ställde sig up, sträckte lite på sig och berättade:

-Mmmm..... det här var kul men jag har lite hämtningar att göra. Vi gör så här; jag lämnar fönstret öppet lite. Du får en möjlighet att slippa hänga med den här gången (operation) men på tillbakavägen så får vi se om jag  tar med dig i alla fall....

Mmmmm............. som sagt.......... tunga tider nu..........

Vem orkar gnälla över en förkylning, snoriga ungar, dåliga arbetsförhållanden etc.? (I-landsproblem)

Inte jag, inte nu....

Ominstallerat datorn:

Ja, det var inte så skoj då. Har tagit en evighet att installera det mesta. Varje dag får man en påminnelse om att det finns uppdateringar att göra.

Men det tråkigaste är att  all min underbara musik fick stryka på foten. Fanns ju en del som inte går att få tag i så lätt...

Haft barnkalas: Först på lördagen med släkten. Gick bra. Jag jobbade och kom inte hem förrän fyra. Innan sex hade alla tagit sig hem. Sen blev det kalas igår söndag med barnen. Det var rajtantajtan det. Jag satt på golvet och sjöng "I galopp, lopp, lopp rider pojkarna" med fyra små tjejer sittandes på mina ben. Det blev tungt.

Varit hemma för sjukt barn: Redan igår såg vi att Junior inte var som han skulle så imorse fick vi bestämma att jag skulle stanna hemma från jobbet. Det har varit en lååång dag.

Spelat poker: Ja, det var väldigt länge sedan jag gjorde det. Var ju besatt av det i två års tid men för två månader sen tröttnade jag rejält och spelade kanske en gång i veckan istället för 6 gånger som innan. Och idag var det en kompis som hade fixat en turnering på svenska spel. Offrade mina sista 200+20 jag hade på kontot. Kom tvåa av 32 st och fick 1500 kr sköna kronor. Ska gå till flerveckorslotto.

Mmmm....... Så har man åkt på förkylning.....

Haft lite feber och låg hemma i soffan hela dagen, förutom när jag ominstallerade datorn på eftermiddagen. Seg i kroppen, trött, lättirriterad och ganska likgiltig blir jag.

Men värst är nog att rösten är fördärvad. Igår gick min röst från 97% (normal förkylningsröst) till 3% mellan kl. 15-18. Det var sanslöst! Och jag som behöver min röst på jobbet.

Nej, jag är inte med i Idol......det här året heller....

Står man i butik så kan man diskutera med kunder i ca 1 timme (ibland längre, oftast kortare). Och igår hade jag ett par som diskuterade fram och tillbaka i över en timme och de kunde nog märka hur det gick sämre och sämre. Till slut fick jag bara fram halva meningar och kvinnan i paret fick fylla i vad jag skulle säga.

Men sämst gick det med sista kunden som jag var tvungen att ta efter stängningstid. När jag pratade, eller försökte prata, så fick jag knappt fram ett ljud. Det var en mamma och två tonårsungar.

Och tonåringarna stod och fnittrade åt mig när jag försökte få fram ljud. Men det enda som hördes var luft som jag på något sätt lyckades få till något förståeligt. Viska gick inte heller.

Kom sent omsider hem, sa tack och adjö till svärfar som varit så vänlig att hämta barnen på dagis eftersom Älsklingen var på utbildning uppåt i landet.

Sen däckade moi. Rock hard! Vaknade sedan upp mitt under den mest spännande delen av Heroes, men jag blev mest förbannad att jag missat 40 minuter.

Sen var det kört att somna om på kvällen. Låg uppe och försökte somna och när Storan kom över till vår säng runt halv två så var ögonen fortfarande som ping-pongbollar.

Nu har service pack 2 installerats så jag måste stänga ner

Jag har alltid känt att efter en människa fyllt trettio så blir man dödlig. Upp till den åldern är de flesta "osårbara". Ja, jag vet att det inte stämmer rent statistiskt men det är så det känns i alla fall.

Om någon går bort i förtid innan man fyllt de magiska numrena så har det oftast varit i olyckor. Har en f.d flickvän vars bror tragiskt gick bort i en bilolycka. Han satt tydlligen på fel sida av baksätet. De andra klarade sig utan ett blåmärke. Men återigen; en tragisk olycka.

Jag har länge funderat på vem i bekantskapskretsen i samma generation som mig som kommer att förlora schackspelet först.

Är det min bäste vän? En gammal klasskompis? Eller kanske rent av jag?

Fick ett samtal från min gode vän AA som fick ta över min centrala lägenhet när jag och älsklingen bestämde oss för att "växa upp" och skaffa ett familjeliv. Han ringde förra veckan och frågade ganska snabbt om jag hört något om att vår gamla innebandykompis DS är/har varit sjuk.

Jag svarade att jag inte kunde inte tänka mig det, eftersom jag morsade på honom i början av sommaren. Såg inga tecken på sjukdom eller nåt. Efter samtalet kom jag på att det måste varit i augusti jag träffade honom, alltså mindre än två månader sen.

Då berättade AA att DS hade flyttat in i min gamla trapp i somras och att han hade morsat på honom i trappen för två veckor sedan. Och oj, så risig han såg ut. Vi diskuterade snabbt om han kunde ha åkt dit på droger eller annat trist men det avfärdades.

Men när AA kom hem dagen innan vårat samtal så hade en lång svart bil med tonade rutor parkerat strax utanför trapphuset. Och när AA gick förbi lägenheten så såg han att dörren in till DS var öppen och att det hängde en vit skjorta över elementet.

Samma dag som vi pratade så stod det ett blombud utanför hans trapp.

Behöver ju inte betyda nåt (förnekande?) men AA fick en jobbig känsla över det där och tänkte att jag kanske hade mer info. Hade jag ju inte då, så vi sa att vi skulle hålla ögon och öron öppna och höra av oss om vi visste mer.

Samtalet vi hade var i onsdags.

I Lördags slog det ner som en bomb!

Dödsannonsen satt i tidningen....

Och även om man nästan var beredd på det så var man inte det. Jag menar; här är en kille som man har suttit bredvid tre-fyra gånger i veckan under två års tid. Alltid schysst, trevlig, pratsam och lätt att ha att göra med.

 Visst, vi var inte bästa polare på något sätt och hade inget umgänge utanför innebandyn men vi stannade ibland till och snackade nån minut när man råkade träffa honom på stan.

Önskar jag hade gjort det sista gången jag morsade på honom också.

R.I.P DS

Det har ju inte direkt viskats om facebook de enaste månaderna direkt. Har dock inte fattat storheten i det.

Det har ju funnits Lunar, Kompis, Nightlife, Myspace och liknande i massor av år, tänker jag. Och ska jag ta tag i att fixa till en Facebook så måste jag börja engagera mig i att hålla mig "posted" med vad som händer där också.

Räcker det inte med att jag inte hinner med min blogg ens? Och Facebook lär väl dö ut som fluga snart i alla fall....

En kille på jobbet har visat mig hans sida och......ja, tog ju inte andan ur mig om man säger så.

Jag garvade nog lite t.o.m och sa att om jag skulle skaffa facebook (jä-la tjat om det nu) så skulle jag vara ensam i min ålder för att fyra timmar senare höra att Älsklingen hade ett konto där!!!!

Va!?!?!?!??????!?!?

Hon som surfar kanske 30 minuter i veckan?

Ja, ni hör. Finns ingenting som skulle få mig att vilja registrera mig.

Så jag gjorde det enda rätta; Jag skaffade mig ett konto igår.

Har fortfarande inte fattat hypen men om jag känner mig själv rätt så kommer jag vara fast inom en vecka.

Tack och ut!

Storan fyller snart tre år och orden, fantasin och kreativiteten bara flödar. Man kan bara sitta och lyssna på henne under långa perioder när hon håller låda.

Hon berättar bl.a om pannkakor, lillebror, dagis och farmor. Och just farmor var en central figur i morse. Vi pratar om tidigt, ottan kanske det heter. Låt oss säga halv sex, det var fortfarande mörkt och Pappa var fortfarande trött och gnällig. Tyckte inte alls det var skojigt att underhålla två kids.

Men det var Storan som stod för underhållningen efter ett tag.

Hon började sjunga lite sånger och plötsligt fick jag höra  en fras jag inte hade förväntat mig. Lät typ så här; " Farmor åker raggarbil, brum brum brum bru bru brum. bla bla bla spelar gitarr, waow waow waow wao wao waow. Farmor åker raggarbil".

Sen var pappa vaken och på gott humör.

Om du hade varit där så hade du också garvat, cross my heart....

...en del nu....

Förra veckan: Toan blev färdig efter en omrenovering. Förra snubben som fixade toan var...... visst inte så noggrann... Läckte ner i källaren. Inte kul! Nu har en firma fått fixa till det.

Ska bara ta mig mod/tid at ringa den förra klåparen och begära pengar jag betalat honom för ett arbete som inte blev gjort (bra).

Den här veckan: Företagsträff imorgon och undertecknad har gått omkring och varit nervös över hur jag ska hålla i den. Konstigt; jag har inte haft problem att tala inför folk förr men det är något med företagare. Något..... jobbigt, krävande och stressande. De ska ha allt gratis, snabbt och till en kvalité som inte finns på denna jord.

Inte heller blyga för att berätta hur dåligt man sköter sitt jobb och hur duktiga de är på både mitt och sitt eget område. Har en känsla av att de inte får ligga tillräckligt med regeringen (ja, de flesta jag möter är medelålders män med besserwisservarning)

Imorgon: Upp tidigt, fixa inför träffen, jobba några timmar och sedan inventering resten av dagen.

Kommer träffa barnen ca 45 minuter på hela dagen. Saknar dem redan...

Nästa vecka: Ska jag bli bättre på jobbet, strunta i alla negativa människor jag träffar på (både arbetskamrater och kunder), ta tag i godisbegäret, ringa om asfaltering på tomten och sluta kedjesnusa.

Dessutom ska jag: visa Älsklingen hur mycket jag älskar henne. Har varit dålig på det ett tag... Blommor kanske?

Nästa helg: Liseberg med Storan och Älsklingen. Måste hitta barnvakt. Barnens farmor har fått diagnosen "allergisk mot sina barnbarn". Ja, det är vad vi hört att det är sagt. Varje gång hon träffat barnen får hon öroninflammation, influensa eller helt enkelt "bara" en kraftig förkylning. De drar ju med sig en del baskelusker och hon är hyperkänslig. Inget vi kommer få höra av dem personligen men..... så verkar det vara. Och därför blir det svårt att fråga dem...

Jag måste: Bränna ner mp3:or, redigera färdigt alla bilder jag har och bränna ner dem med och hitta alla formateringsskivor jag kan hitta.

Datorn är lika slö som Kristina Lugn pratar. Ja, nu överdrev jag kanske lite, men det går knappt att surfa längre. Att starta datorn tar en evighet. Hinns med både en fika och en cigg.

Jag har: Tröttnat på poker. Nästan inget sug att spela. I alla fall inte på nätet. Var ett par veckor sedan senast. I två års tid innan så spelade jag minst fyra-fem nätter i veckan...minst alltså.

Jag har även: Hittat min nya  drog; frågesport på nätet. Vetgirig.nu har en fantastisk uppsjö med frågesporter men framför allt är det "duellen" som gäller.

Tv-mässigt kan jag inte leva utan: Heroes! Är sjukt sugen på att se alla avsnitt i en radda. Jag har ju dem på datorn men a´jag vill inte bränna hela serien på en kväll. Man ska ju dra ut på det. Dessutom skulle Älsklingen bli ledsen om jag skulle ha sett allt innan.

Lost känns plötsligt inte riktigt lika viktigt här i livet.

Jag borde: Gå ner 5-10 kg, börja träna, sova mer, ringa mina vänner och...... ja, ni hajar. Listan blir lååååååång....

Det löser sig nog.....

Ok

Måste säga att Jag satte mig med stora förhoppningar. Älsklingen har fastnat för Top Model säsong 76, den med Tyra Banks ni vet, så jag fick snällt bege mig ner till källaren i tisdags för att kika in en massa tokiga människor.

Brukar ju bjuda på stor underhållning.

Men hallå! Ursäkta!

Allt kändes fejkat. Juryn har filat på coola dissningar, de odugliga gör sig sämre än de är, producenterna har klippt hej vilt så man inte vet ens om de pratar med rätt person.

Om nu stackarn ens fanns inne i rummet när de bara visar juryns diss...

Efterkonstruerat? Skulle tro det om mycket.

Man står inte kvar med en ukulele i handen och fortsätter spela om hela juryn plötsöigt, i protest, reser sig upp och går därifrån!

Inhyrd från lokalteatern kanske?

Nä, då var det faktiskt för första gången roligare när de visade nån som var duktig. Killen med "Unchained melody" t.ex Han var nice.

Är det kanske jag som har blivit för gammal eller har Idol tappat greppet? Har artonåringarna så skandalöst dålig självinsikt eller är det Youtubenedladdningar som hägrar?

Jag vet inte men jag lät ändå Tv4 vara på i tisdags (House) och igår eftersom den nya serien "Heroes" satte igång.

Och dra mig baklänges! Det var skillnad det!

När de sa att avsnitt två började på Tv4+ direkt efter första avsnittet var jag inte sen att byta kanal. Här har jag hittat en ny favorit som jag kommer sitta som klistrad inför. Har laddat hem hela säsong 1 men min vana trogen så kommer jag ändå se den på tv i alla fall. Känns bäst så.

USA har inte gjort många glada de senaste åren i övrigt här i världen men tv-serier kan de göra!

Lost, West wing, Ugly Betty, C.S.I (Las Vegasvarianten såklart), Six Feet Under (tyvärr slut), Scrubs och House. Lägg därtill serier jag inte sett tillräckligt av p.g.a tidsprioriteringar som Greys Anatomy, Studio 60 on the sunset strip (sett ett avsnitt som var grymt), Entourage, Nip/Tuck, Sopranos, Prison Break och 24.

Har sen lyckats se några till avsnitt av serien jag först dömde ut totalt, Psych, men den tar sig bra i längden trots allt.

Lägg därtill Jericho som verkar bra men inte sett alls, Dexter som kommer snart och Life on Mars som var brittiskt.

Har säkert glömt några...

Fatta hur många timmar man lägger ner på tv. Sjukt...

Sen går man ner till källaren och datorn för att surfa och spela poker till långt in på småtimmarna. Och snart (senare ikväll alltså) blir det att kika in halvsvensken Will Ferrell i filmen "Strangers than fiction".

Har jag nämnt att vi måste göra om hela golvet på toaletten pga fuskrenovering? Nehej, men så är det och undertecknad får kissa i tvättstugen i handfatet några dagar och Älsklingen sitter på Storans potta!

Ha ha ha ha......... Har lovat att inte berätta för någon......

Nästa vecka ska jag kola in de nya avsnitten av Idol.

I källaren. Själv.

Funkar