Vad är det för dag idag?

Torsdag? Fredag?

Ahhhh........midsommar när man vaknar nästa gång i alla fall. Lite veckovill just nu. Älsklingen är ledig och då flyger tiden snabbt iväg.

Nåväl, idag måste jag berätta om stackars Junior. Det är hans tur nu.

I Onsdags förra veckan så åkte jag och barnen till en lekplats i staden. Några vänner med deras barn kom förbi och vi hade precis gett barnen varsin glass. Storan och hennes jämnåriga kompis stack upp i lusthuset och Junior sultade några gånger på isglassen, fick brainfreeze och vaggade iväg mot lusthuset. Vi vuxna satt kvar nedanför.

Plötsligt ser man Juniors nylle ovanför kanten av lusthuset. Hur han lyckades komma upp på den bänken övergår mitt förstånd men snabbt som attan var jag uppe i lusthuset för att förhindra att han ramlar utanför.

Lyckades.........till viss del....

När han såg mig komma farande blev han extasisk och började springa......rakt ut i luften....

Såg ut som en gammal tecknad film när de inte inser att det fasta underlaget tar slut.

Ner föll han, med kraft, på golvet och högerbenet fick ta hela stöten. Såg inte alls bra ut det där.

Blev förstås superledsen och pappa fick trösta ett långt tag. Kollade hela tiden efter svullnad eller blåmärken på benet men nothing.

Efter någon halvtimme vill jag testa hur det skulle funka med att stå upp.

Nähä.....fortfarande lite ont. Lite vekt sådär. Var ju ingenting det där. Säkert bara lite chockad över fallet.

Hem bar det till slut, informerade Älsklingen om läget och när hon såg hur ledsen han var när man ville sätta honom ner så ringde hon (den kloka kvinnan) till sjukvårdsupplysningen.

"Är benet/foten svullen? Nähä... Har det blivit något märke? Nä, inte det heller. Nej, då är det nog ingen fara. En liten stukning bara. Går överpå några dagar. Tack och hej!"

Ok, sa vi och tänkte att det nog blir bättre imorgon. Vi vägrar vara hysteriska föräldrar som så många andra vi ser. Moderna ni vet. Proppade honom full med Alvedon inför natten.

Nästa morgon; samma sak. Gick och bar honom hela dagen. Min axel gled nog ner ytterligare 4 cm. Lite alvedon gjorde honom lite lugnare.

Fredag! Ahhh...framsteg. Killen har börjat krypa fram lite grann. Dessutom sitter han gärna och leker lite på samma plats.

Sen kom helgen med bröllop och bakfylla för oss. Läget var under kontroll enligt mormor & morfar (deras).

På måndagskvällen känner vi att något borde göras. Så Älsklingen ringer sjukvårdsupplysningen och återkommer om en tid till jourcentralen i stan.

Jag packar ner en flaska blåbärssoppa, vi får säkert vänta någon timme på besked.

På plats tas vi omhand direkt. "Nice", tänkte jag. En snabb koll och direkt till röntgen för att utesluta brutna ben o.d

På röntgen tar de två bilder, kommer sedan in och ber om ett till. De såg något litet som nog inte var något men för att avfärda det behövdes en bättre bild. Skönt.

Sen gick vi ut till väntrummet igen och fick vänta någon halvtimme på svaret. Gav honom blåbärssoppan som slukades på nolltid.

När läkaren kom ut så sa hon att vi var tvugna att bege oss till akuten. De hade hittat en spricka i skenbenet!

Men det var ju foten vi trodde var fel på!!!!

Nåväl, vi åkte ner dit och möttes av ett hav av människor.

Tydligen var första måndagen efter skolavslutningen en väldigt populär dag att göra sig illa på.

Efer anmälan går vi till barnväntrummet.

Vad gör han då? Jo, han ställer sig upp mot bordet vilket han visserligen gjort förut. Men han tar också ett par steg för att komma till leksakerna, Och detta utan att gråta!!!

Sen sitter vi i två timmar innan någonting händer. Junior hinner somna stenhårt i vagnen och jag tittar på Cow & Chicken. Efter Svampbob Fyrkant det bästa barnprogrammet som gjorts.

När en sköterska kommer in så frågar hon hur mycket Junior väger.

"Så vi vet hur mycket smärtsillande han behöver".

Aj aj aj aj.... låter inte bra.

En läkare dyker sedan upp och frågar hur länge han har fått Alvedon. "Ehhhh.... de första två dagarna" blir mitt ganska tafatta svar.

"Oj då, hårda föräldrar" svarar han och småler.

Känner man sig inte särskilt duktig som förälder direkt. Börjar yra om att vi tror att han bara inte vant sig att stå och har någon sorts trauma efter olyckan.

Smart!

Efter en stunds diskuterande kommer vi fram till att en gipsning varken gör från eller till i det här läget och vi får åka hem.

Så.... det kändes trist att åka iväg och vänta en massa timmar på att få hjälp. Trodde ju att barn fick företräde (kanske vi fick). Men det känns ju skönt att veta vad det är och varför han är kinkig.

Kanske ska lära oss att ta tag i det där tidigare i framtiden

För övrigt så brände sig Storan på spisen idag. Två stora fina blåsor på fingrarna blev resultatet.

Vi har ännu inte kontaktat sjukvården..................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mmmmm....   Det senaste inlägget skrevs 13 juni förra året. Sen var tanken att jag skulle ta lite semester. Det har jag gjort..... med råge.   Startade t.o.m. en blogg runt nyår där jag är mer officiell med vem jag är och trots idogt skrivande så får...

Jag såg studenterna åka på sina lastbilsflak idag när jag gick ut en sväng på stan på lunchen. De tjoade, tjimmade, dansade, kramades och vinkade.   Lyckliga att äntligen komma ut i livet och förändra världen.   Ja började snabbt tänka vad som vänta...

Ja, jo.... Jag måste bara skriva av mig det.   Så skönt att vi fick in trasan i nätet. Två gånger dessutom!   Har varit halvtiltad i huvudet hela dagen här. Gått och tänkt på att grekerna samlat mest poäng i hela em-kvalet om jag fattat det rätt och ...

Ola Svensson (fortfarande Idol-Ola för de flesta) och Markus Rosenberg är slående lika. Inte bara till utseendet utan även dialekten bör komma från samma hyreshus. Och lägg därtill bådas blick när depratar. Jag ska inte säga att blicken är tom men......

Jag såg 1408 i söndags och tyckte precis som de flesta att den var otäck. Inte så mycket för de konstiga otäcka människorna som dök upp eller spänningen om han skulle komma ur rummet eller inte.   Nä, det är som alltid som otäckaste när man använder ...