Sitter man hemma med sjukt barn igen. Tycker dock att barnen är skapligt motståndskraftiga jämfört med andra barn på dagis och dagmamman.

Eller jämfört med vår "nya" kille på jobbet (timmis några månader och nu tillsvidare) som varit sjuk mer än resten av oss har varit tillsammans de tre senaste åren.

Men han blir nog redigare med tiden,kroppen bygger upp lite av ett starkare immunförsvar när man träffar så mycket människor som man gör varje dag.

Här hemma är det återigen Junior som stannar hemma. Tydligen hade han vaknat inatt och gråtit, vilket han gör varje natt. Men denna gång när Älsklingen skulle hämta över honom till oss var det lite kladdigt så att säga.

Hade bajsat ner hela sängen med något som var mer flytande än fast. När vi gick upp i var han varm och lite lugnare än normalt och det visade sig ju föstås att han hade feber.

Så myskläderna fick sitta kvar på min för stora rumpa för en VAB. Men idag blir det en halv VAB. Älsklingen kommer hem runt 13-snåret så får jag komma ifrån en stund. Har ju ledig dag imorgon så och är han så här så kanske man måste stanna hemma trots 15-20 grader ute.

Dagens prutt: Junior ställde sig lutande mot bordet och la på en rökare. Kommentaren från honom blev "äckig" och en titt in i blöjan visade på en salig sörja.

Hur hungrig är du nu? ;)

Dagens I-Landsproblem:

Kunden i Ica-kön suckar över de stigande matpriserna

Dagens U-landsproblem:

Rispriset har sedan årsskiftet fördubblats och miljonstals människor riskerar svält

"Smakade oxfilén bra?"

Här hade jag laddat  upp för att skriva något kul eller positivt.

Men................

Så fort man har hunnit skaka av sig det allra jobbigaste på tyskan som hade ihjäl två barn (för visst var det väl hon?) så kommer det fram en 42-årig jävel och har ihäl en 10-åring!

Moget! Imponerande! Vågat!

Jag vet inte hur det gick till eller varför det hände. Men en sak är jävligt klar; Människan är rutten rakt igenom. Det ser jag allt för ofta på jobbet. Många som kommer in borde skaffa sig ett liv, några miljarder hjärnceller....och en dusch kanske.....

Vad ska jag göra? Kan jag inte släppa blicken en enda sekund på mina barn? Riskerar jag att någon idiot rycker bort någon av den från mig på ett köpcentra? Kan jag inte förbereda maten inne och låta kidsen leka i sandlådan på tomten trots översyn var 30:e sekund?

Jag vet inte....

Det jag däremot vet är att om någon gör mina barn illa liger riktigt illa till. Då önskar man inte att man blev född överhuvud taget.

Och jag som i hela mitt liv sagt att jag tror inte på Gud, jag tror istället på att människan är god. Dags att revidera om den tanken.

Dock sitter jag och känner mig lite töntig som lägger så mycket energi på just dessa två fall. Det finns fler som inte kommit fram men framför allt får vi inte glömma alla hemskheter som händer runt om i världen också.

Jag tror det får bli ett inlägg om det också senare. Sen får det vara nog! Sen ska jag fokusera på annat.

Imorgon är det ledig dag och då ska jag och barnen leka. Madicken kommer inte till dagis så vi får hålla oss hemma hela dagen. Jag få väl ha dem i koppel.

Jag tror att de flesta föräldrar spenderar allt för mycket tid med att tillrättavisa, tjata, irritera sig och säga nej till sina barn.

Jag likaså.

Men ibland (försöker göra det emellanåt) så stannar jag upp och bara tittar på dem.

Då blir man lite kär i dem...

De är söta, kreativa (att ljuga är en kreativ process), gosiga, härliga, aktiva och underbara.

Och jävlar vad de lever i nuet! Ha ha ha ha!

Sen är det ju mest flyt att de blev så vackra också....

Och Junior har nu även fyllt 2. Stora killen! Det smyger ut lite småord här och där nu. Trodde nog att han skulle vara tidig med allt men han chillar med utvecklingen utan att det oroar.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men nöjer mig med det.

Hoppas de kommer vara så där oförstörda länge till!

Sport 

överskattat: Champions Leauge

underskattat: Damallsvenskan

Film

över: Meet th Spartans (bland det sämsta någonsin)

under: Lotta på Bråkmakaregatan flyttar hemifrån

Musik

över: Michael Jackson (allt efter 1983)

under: Breaking Benjamins

Jaha! Så tog han äntligen sina sista andetag.

Ja, äntligen för honom själv. Han hann att leva ett långt och innehållsrikt liv. Men sista året var inte allt för roligt. Brutna ben, minnesförlust och till slut ligga i sängen som ett kolli.

De satte in morfin när han bara låg med öppen mun utan att kunna kommunicera med omvärlden. "Det gör att han inte har ont samtidigt som det oftast påskyndar processen. Det är nog över på några dagar".

Tog nästan en vecka.

Den jag pratar om är älsklingens morfar. Därför stack vi norrut i Sverige till de andra släktingarna. Begravning och minneskaffe.

Jag hann bara träffa honom en gång, det var när vi åkte upp för 4 år sen. Då var han pigg och kry men halvdöv. Missuppfattade mitt namn totalt och sedan fick jag heta det andra namnet av alla släktingar den helgen.

Det var när Storan låg i magen och jag kallade älsklingen för "Mor" vilket förvirrade honom en aning eftersom han alltid kallade sin fru för Mor.

 Sen var vi ju där förra sommaren men då åkte Älsklingen själv till hemmet för att träffa honom medan jag höll koll på barnen.

Nåväl, det var i alla fall trevligt att träffa släktingarna i helgen. Väldigt sociala och vänliga, precis som den sköna dialekten ger en hint om.

Det har dock varit en del liv om sommarstället som han sålde till sitt barnbarn för halva det värderade beloppet under en period som man kanske inte skulle kunna betrakta honom som helt med i matchen. Inte så populärt. Och han som köpte det undvek oss hela första dagen. Men efter ett par grogg innanför västen på festen kvällen efter så vågade han komma fram till oss. He he.....

Älsklingens pappa ringde tydligen upp och sa vad han tyckte om saken när affären precis genomförts.

Detta har troligen gjort att Älsklingen och hennes syster ses som lite mer intresserade av arvet än de är. Fick en liten glirning i förbigående i helgen annars har inte någon nämnt ett enda ord om arvet.

Jag tror nog att alla "där uppe" är lite överraskade över att de inte vill ha mer saker efter morfadern och att de inte pratar om några pengar.

Blir det pengar så blir det. Och gudarna ska veta att det behövs.

Barnen hade det skoj i alla fall. Ena kusinen har ett barn i 3-årsåldern så de hade hoolabaloo större delen av resan.

När själva begravningen var så gick jag och barnen runt på kyrkogården och pratade om att han åkt till himlen.

När Älsklingen kom ut från kyrken så sa Storan att mammas morfar har åkt till månen.

...och leker...

Vi får hoppas att han det bra där nu

Vila i frid!

Jag förstår inte riktigt hetsen runt/mot Carola just nu.

Ska brännas på bål, gå och gömma sig och ditten och datten.

Jag menar, hallå!!!

Vart var ni när hon var med i Livets Ord? Lät Runar skjuta älg genom fönstret eller vad som helst de senaste 20 åren?

Folk bölar ut nu om att hon är bäng, otrevlig, falsk, överlägsen och har orimliga krav.  För sent!

Det enda hon inte har gjort i sin karriär är väl att sjunga en falsk ton.

Nä... Dags att lägga henne på hyllan för gott och låta våra nya underbara talanger från Idol ta över.

He he he

Mmmm.....

J har en "Hard Rock Café" som har blivit "tradition" när frun åkt iväg till sin mamma tillsammans med dottern.

"Tradition" för att det bara är andra gången på två år och "Hard Rock Café" för att de inbjudna ska ha med sig en skiva med valfritt material.

Det har dock varit uppenbart vilken slags musik det ska vara. Inte mjukare än Hellacopters men man kan välja nostalgi före nytt och fräscht.

För några år sen var jag mästaren på at hitta nya, i sverige ännu okända, band. Som Linkin Park, System Of A Down , Korn m.m De slog inte på den här sidan Atlanten förrän typ ett år efter min upptäckt.

Förutsättningarna har ändrats radikalt sen dess. Med full time work och två barn så har inte bara sporten fått stryka på foten. Dessutom fick jag med sorg i hjärtat boota om datorn med all min musik. Alla okända bra band är därmed borta och orken att leta efter dem igen finns inte.

Förra "Hard Rock Café" fyllde vi varsin cd med musik och lyssnade igenom. Men med sex stycken skivor så hanns det knappt att lyssna på allt. Den här gången får det bara bli sju låtar var.

Och det har varit en vagel i ögat att få ihop det den här gången.

Bara förra veckan fanns inte en enda låt i min tanke men plötsligt kom jag på två låtar med Deftones och det hårda i mig vaknade raskt till liv. Det svåra där är vilken av dem jag ska välja; den kända Shove It eller den mindre kända Teething som ligger på soundtracket till The Crow 2? Har ju en förkärlek att visa upp okända låtar med klass av kända grupper. Men jag vet ju hur besviken på hur mottagandet brukar vara.

Sen har det rullat på. Dock är det svårt att få tag i låtarna. Jag har allihopa på cd men orkar inte leta efter dem i lådorna i källaren. Sen ska man ju konvertera in dem i datorn som mp3:or. Så jag är olagligt laglig just nu känns det som.

De här låtarna ligger på lut just nu;

• Deftones - Antingen Teething eller Shove It men det lutar åt det sistnämnda
• Bullet For My Valentine - Scream Aim Fire eller Eye Of The Storm och det lutar åt det förstnämnda
• Sebastian Bach - (Love Is) A Bitchslap med Axl Rose som support
• Korn - Sean Olson som också är med på The Crow 2
• Weezer - My Name Is Jonas som kanske inte är hårdast i världen men det finns ett syfte. J kanske heter samma som låtnamnet? Helt klart en öppningslåt
• Failure - Enjoy The Silence Depeche Mode i orginal) men den kan mycket väl finnas på J:s skiva. En låt vi tänkt köra cover på i bandet (spelar ju i band igen).
• Pantera - Domination och där är det liveversionen som är bäst
• Metallica - Creeping Death. Återigen är det liveversionen jag suktar efter. Är fortfarande barnsligt förtjust i när Jason skriker "Die motherfucker, Die!!!).