Mmmm........... så började andra säsongen av denna vrålcoola serie. Skön blandning av Arkiv X-känsla blandat med hårdkokt 70-talsdeckare.

Gnällde ju en del att det skulle bli en säsong till men.......... nu har man något att förgylla sena söndagskvällar med (innan man hamnar framför den här skärmen igen). Den där Hunt är ju kallaste killen sen polischefen i Miami Vice, lt Castillo!

Det jag kan gnälla på ar att SVT inte har gjort mig tillräckligt uppmärksam på att det drar igång igen. Antingen är mitt SVT-tittande alldeles för koncentrerat på barnprogrammen då man inte visar trailers för vuxenprogram eller så lägger de ingen möda på att upplysa sina fans.

Skulle gissa det sistnämnda va?

Idag när jag och Älsklingen äntligen fick Storan att somna strax innan 21 så satt vi och zappade genom hela programutbudet och suckade tungt. Riktigt uselt faktiskt.

Stannade till vid Gilmore Girls som vi lite halvt som halvt följt, framför allt de första säsongerna. Och det var.....epilepsiframkallande efter bara några minuter. Alla (nästan) pratar som om de vore med i en gammal svensk journalfilm.

Hela tiden! Om ingenting!

Och den där Lorelai pratar som om hon vore fjorton år.......

Det blev ett kanalbyte omgående!

Apropå ålder; på midsommar satt vi hos några vänner och bekantade oss med nya vänner. Pratade med en tjej som kanske var runt 25 eller yngre. Så frågade hon hur gammal jag var.

"En bit över trettio" harklade jag fram.

"Ja, jag skulle nog gissat på något sånt" blev svaret.

 .............................mmmmmmmmmm..........
....

Plötsligt kände jag mig så gammal och så trött.

Jag och älsklingen har ju suttit hemma vid köksbordet otaliga gånger och garvat åt alla dagisbarns föräldrar som snittar vår ålder men ser ut och framför allt, beter sig som tio år äldre.

"Jag tror nog att vi ser ut som strax under trettio och vi beter oss defenitivt inte som en gammal gubbe eller gumma."

Typ

Ha ha ha! Kanske dags att vakna upp och lukta på kaffet.

Apropå midsommar:

På festen träffade vi en gammal bekant som inte träffat våra barn förut. Han blev kär i både Junior men ännu mer i Storan som han busade massor med. Han ska snart också bli far och kallade våra barn för A-barn!

Nästan lite pinsamt. Fanns ju andra barn med på festen.

Senast jag hörde om A-människor var för några månader sedan när SVT (vilka annars?) visade en gammal Journalfilm från mitten av 40-talet med blonda, starka, atletiska, ariska och perfekta människor.

Knöts den säcken ihop!

P.S Jag och Älsklingen är inte ett dugg ariska utseendemässigt. Undertecknad har ju t.o.m flera liter med balkanblod i mig... D.S