Imorgon har min eminenta mormor 70-årskalas. Låter väl som en trevlig liten sammankomst i lätt och ledig ton?Hej och välkomna till Chaos A.D.Det bör sägas att min moderliga del av familjen är från medelhavet, gamla Jugoslavien för att vara mer precis. Detta för att alla svennar som råkar läsa det här kan spä på eventuella fördomar. He he...Kortfattat kan man säga att allt som är enkelt blir komplicerat och dramatiskt. T.ex om det skulle fattas 5 dl grädde till efterrätten så blir det mycket hoolabaloo. Vem ska åka? När ska den personen åka? Behövs det verkligen grädde till gräddtårtan etc. etc.Ett rykande färskt exempel är presenten till mormor.Min mor hade kontakt med min moster och de började prata om ett armband i guld med fem stycken små berlockhjärtan för att symbolisera de fem barnbarnen (finns även lika många barnbarnsbarn). De sa att min moster skulle köpa det inom en vecka så att alla barnbarnen var med på det också. Jag köpte idén direkt! Av flera anledningar. - Äntligen hade vi ett förslag på vad hon skulle få. - Jag slapp engagera mig i att köpa det.Bara att hosta upp pengarna.- Bra present med fin symbolisk underton.Häromdagen ringde min mor upp moster igen för att dubbelkolla att hon hade armbandet i sin ägo."Eehhrrmmm.... Nja, alltså flickorna (har två kusiner, de övriga två hjärtanen är mina bröder) har nog redan köpt en present.""Ehhh... Jaha" harklade mor min fram. "Vad har de köpt då?""Nja, de har köpt en.........kaffebryggare."En kaffebryggare? Kaffebryggare?? Kaffebryggare???De är för övrigt mycket nöjda med den perculator de redan har. Och jag instämmer. Ganska gott men framför allt inte svagt kaffe. Hemma hos mor min får man titta mot ljuset för att kunna antyda den bruna kaffefärgen.Kanske skulle köpa en åt henne i 50-årspresent? Inte långt kvar...Det finns en lista på vad man absolut inte får köpa till en som fyller 70 år. Kaffebryggare hamnar i topp tillsammans med slips + slipsnål.Så jag (läs älsklingen) fick springa runt på stan idag och leta upp ett nytt objekt till mormor. Det blev ett halsband med en berlock i form av ett hjärta.Inte lika fint och dyrt som den urspungliga tanken men ändå.Det var ju ingen kaffebryggare iaf!Jag diskuterade med Älsklingen förut att vi borde köpt ett smycke i form av en kaffebryggare att hänga runt halsen istället. Det hade varit en trevlig pik.Nä, nu rusar tiden. Lägga sig, drömma om kaaffebryggare (ja, jag är bitter), upp och hoppa runt sex-snåret och förbereda sig på pusskalas.

Pappa börjar bli gammal redan efter 31 års unga jordsnurr.Kan ju dock inte säga att jag är förvånad. Efter 3 års uppehåll från fotboll och innebandy tackade jag ja till att vara med i innebandykorpen. En nivå jag lovat mig själv att inte sjunka till. Men nu bestod laget av 85% gamla innebandykompisar och det är ju snacket i omklädningsrummet man har saknat. Vet att det är en sliten klyscha om saknaden efter liniment, dåliga tappa-tvålenskämt och vuxna män som pratar om kvinnor som om man vore tretton.Men det är en speciell bonding män gör där i omklädningsrummet. Numera har även samtalsämnena breddats en aning. Giftermål, husköp och framför allt barn med allt vad det innebär.Har vi tappat gnistan eler är det bara en naturig del i att försöka växa upp?Hoppas på det sistnämnda. Jag gillar ju att snacka om ungarna. Nåväl! Tillbaka till gamla kroppar.Första matchen jag med på i höstas var vansinnig. En normal innebandymatch spelas i 3 * 20 minuter och det har aldrig varit några problem trots eventuellt uppehåll i några veckor. Och det på nivåer som division 1, 2 och 3 genom åren.Här tog det två byten tills mjölksyran tog ut sin rätt. Benen vek sig vid varje steg. Kunde inte gå på flera dagar efter detta spaktakel.Då bestämde jag mig att röra på mig mera så jag är bättre förberedd nästa gång.Inte! Inte ett steg extra i "onödan" har tagits.I onsdags var det återigen match. Denna gång var det bara någon månad sen senaste matchen och den omedelbara träningsvärken lät vänta på sig.Så igår när Älsklingen var hemma passade jag på att fixa i källaren. Slänga upp lite betong och spackla väggarna.Ja, ni förstår...Aj, aj, aj...Har så ont i höftleden att jag knappt tar mig upp ur sängen. Måste nog ställa mig i operationskö för ny höftled.Ur vägen pensionärer, här kommer en 31-åring på rullator! Trottoarerna är mina! Mina I tell you!Nu ska jag passa på att spackla i någon timme till innan jag måste hämta barnen. Wish me luck!