Mmmm.....Så kom vi hem till slut. Att 6 timmar kan kännas som 12, 18 eller 24timmar är ju intressant.Vet du vad? Jag glömde kolla om det var en kaffebryggare.Dåligt.Resten av kvällen örkar jag inte dra men en sak är konstaterad iaf.Trots mitt lilla gnäll på att barnen kan vara jobbigt gnälliga och inte vill göra som man själv tänkt så är mina barn otroligt väluppfostrade.Storans jämngamla sysslingar var ju födda i djungeln. Slogs, skrek och hittade på riktigt fula bus. Snodde digitalkameror, kastade saker överallt m.mStoran tittade storögt på och sa några gånger att "inte göra så".Men jag måste säga att det för något positivt med sig iaf.Man lär sig uppskatta sina egna barn mer i såna situationer.Älskar dem!Sov gott på er! (barnen alltså)

Imorgon har min eminenta mormor 70-årskalas. Låter väl som en trevlig liten sammankomst i lätt och ledig ton?Hej och välkomna till Chaos A.D.Det bör sägas att min moderliga del av familjen är från medelhavet, gamla Jugoslavien för att vara mer precis. Detta för att alla svennar som råkar läsa det här kan spä på eventuella fördomar. He he...Kortfattat kan man säga att allt som är enkelt blir komplicerat och dramatiskt. T.ex om det skulle fattas 5 dl grädde till efterrätten så blir det mycket hoolabaloo. Vem ska åka? När ska den personen åka? Behövs det verkligen grädde till gräddtårtan etc. etc.Ett rykande färskt exempel är presenten till mormor.Min mor hade kontakt med min moster och de började prata om ett armband i guld med fem stycken små berlockhjärtan för att symbolisera de fem barnbarnen (finns även lika många barnbarnsbarn). De sa att min moster skulle köpa det inom en vecka så att alla barnbarnen var med på det också. Jag köpte idén direkt! Av flera anledningar. - Äntligen hade vi ett förslag på vad hon skulle få. - Jag slapp engagera mig i att köpa det.Bara att hosta upp pengarna.- Bra present med fin symbolisk underton.Häromdagen ringde min mor upp moster igen för att dubbelkolla att hon hade armbandet i sin ägo."Eehhrrmmm.... Nja, alltså flickorna (har två kusiner, de övriga två hjärtanen är mina bröder) har nog redan köpt en present.""Ehhh... Jaha" harklade mor min fram. "Vad har de köpt då?""Nja, de har köpt en.........kaffebryggare."En kaffebryggare? Kaffebryggare?? Kaffebryggare???De är för övrigt mycket nöjda med den perculator de redan har. Och jag instämmer. Ganska gott men framför allt inte svagt kaffe. Hemma hos mor min får man titta mot ljuset för att kunna antyda den bruna kaffefärgen.Kanske skulle köpa en åt henne i 50-årspresent? Inte långt kvar...Det finns en lista på vad man absolut inte får köpa till en som fyller 70 år. Kaffebryggare hamnar i topp tillsammans med slips + slipsnål.Så jag (läs älsklingen) fick springa runt på stan idag och leta upp ett nytt objekt till mormor. Det blev ett halsband med en berlock i form av ett hjärta.Inte lika fint och dyrt som den urspungliga tanken men ändå.Det var ju ingen kaffebryggare iaf!Jag diskuterade med Älsklingen förut att vi borde köpt ett smycke i form av en kaffebryggare att hänga runt halsen istället. Det hade varit en trevlig pik.Nä, nu rusar tiden. Lägga sig, drömma om kaaffebryggare (ja, jag är bitter), upp och hoppa runt sex-snåret och förbereda sig på pusskalas.

Pappa börjar bli gammal redan efter 31 års unga jordsnurr.Kan ju dock inte säga att jag är förvånad. Efter 3 års uppehåll från fotboll och innebandy tackade jag ja till att vara med i innebandykorpen. En nivå jag lovat mig själv att inte sjunka till. Men nu bestod laget av 85% gamla innebandykompisar och det är ju snacket i omklädningsrummet man har saknat. Vet att det är en sliten klyscha om saknaden efter liniment, dåliga tappa-tvålenskämt och vuxna män som pratar om kvinnor som om man vore tretton.Men det är en speciell bonding män gör där i omklädningsrummet. Numera har även samtalsämnena breddats en aning. Giftermål, husköp och framför allt barn med allt vad det innebär.Har vi tappat gnistan eler är det bara en naturig del i att försöka växa upp?Hoppas på det sistnämnda. Jag gillar ju att snacka om ungarna. Nåväl! Tillbaka till gamla kroppar.Första matchen jag med på i höstas var vansinnig. En normal innebandymatch spelas i 3 * 20 minuter och det har aldrig varit några problem trots eventuellt uppehåll i några veckor. Och det på nivåer som division 1, 2 och 3 genom åren.Här tog det två byten tills mjölksyran tog ut sin rätt. Benen vek sig vid varje steg. Kunde inte gå på flera dagar efter detta spaktakel.Då bestämde jag mig att röra på mig mera så jag är bättre förberedd nästa gång.Inte! Inte ett steg extra i "onödan" har tagits.I onsdags var det återigen match. Denna gång var det bara någon månad sen senaste matchen och den omedelbara träningsvärken lät vänta på sig.Så igår när Älsklingen var hemma passade jag på att fixa i källaren. Slänga upp lite betong och spackla väggarna.Ja, ni förstår...Aj, aj, aj...Har så ont i höftleden att jag knappt tar mig upp ur sängen. Måste nog ställa mig i operationskö för ny höftled.Ur vägen pensionärer, här kommer en 31-åring på rullator! Trottoarerna är mina! Mina I tell you!Nu ska jag passa på att spackla i någon timme till innan jag måste hämta barnen. Wish me luck!

Jag har ljugit! Jag är en lögnare! Kanske rent av kriminell?I föregående blogg skrev jag att jag endast gråtit vid två enstaka tillfällen de senaste tio åren.Detta tar jag nu ödmjukast tillbaka!Jag far med osanning...Lögn, lögn och förbannad lögn!Jag har gråtit vid fler tillfällen. Ja, kanske hundratals tillfällen.Eller fler, vad vet jag.Problemet jag har är att jag är en cry baby. En sucker för överproducerad (oftast amerikansk) Tv & Filmproduktion.Exempel?Ja, Extreme Home Makeover är ju katasrofalt. Tittar jag inte på längre. Vägrar! Tårarna kommer utan anledning och läppen rycker. Skitprogram!Filmer gjorda direkt för TV brukar vara likadana. Tur att man inte ser dem allt för ofta bara. Om det sen viftas med en stjärnbeströdd flagga när det är runt 15 minuter kvar sitter jag vansinnig i soffan och önskar att de får på nöten. ...samtidigt som tårarna sprutar...Faan, skit, helvete!!! (Förlåt för ordvalet)Detta är mycket enerverande. Försöker titta på tv som mycket som möjligt hemmavid.Där vet Älsklingen hur landet ligger och hon kan ligga och fnissa bäst hon vill åt mig.Rör mig inte i ryggen...Funderar på att bara se renodlade komedier, skräckisar eller sluta på TV titta efter Bolibompas sändningstid tagit slut.Puh, där släpptes en sten från mitt hjärta!

...genom tiderna.OK, så här är det. Att kora världens bästa låt är inte lätt. Jag kan lätt rada upp hundra bra låtar som platsar. Ett gäng från Pearl Jam, några Radiohead, en skvätt Placebo och enstaka låtar från bl.a Chevelle, R.E.M., The Cure, Depeche Mode eller Korn.O.s.v., o.s.v, o.s.vMen att hitta den där låten som har allt det där extra, det där som gör att det knyter i magen varje gång man hör den är inte lätt. Eller jo, när du väl hört den så är det lätt. Varje gång någon frågar om vilken låt jag tycker är bäst kommer alltid den här fram spontant, utan att tänka efter.Varför?Ja, jag har alltid sagt att världens bästa ackord är mollackordet. Och här är det moll, moll, moll i överflöd!Vilken låt är det då?Ja den som kikat in i presentationen vet redan.Love Is Blindness med U2Jag vet inte vad som är näst bäst i låten. Är det redan när orgeln smeker sina första mörka toner eller kanske trummornas sakta men pådrivande takt? Eller kanske Bonos torterade röst?Men det jag vet är att The Edges gitarr som flyter omkring i nästan hela låten är helt sanslös!Jag har aldrig hört en gitarr gråta på riktigt någon annan gång. Men det gör den. Hela tiden...Det börjar med att den sakta smyger sig in nästan utan att märkas till att utmynna till en ursinning urladdning. Jag klassas väl lite av en hårdrockare av mina okunniga (?) vänner, men ger inte mycket för gitarronani. Yngwie Malmsteen, Steve Vai, Dimebag Darrell (sorry man, R.I.P.) och allt vad de heter är dokumenterat ytterst kompetenta musiker men att göra världens längsta, snabbaste och komplicerade gitarrsolon har aldrig gett mig....någonting...Känsla före teknik.Nog om gitarren!Hela låten andas, lever sig in i benmärgen och rycker ut något du inte visste fanns i kroppen.Den är svart, tung, vacker, förhoppningsfull, full av kärlek.Men framför allt så är den brutal! Den är så brutal så att jag, en man som bara gråtit vid mina barns födsel de senaste tio åren, är en självförvållad lavett ifrån att börja lipa.Den är fullkomlig kort sagt!U2 har aldrig, och kommer definitivt aldrig vara, bättre.Här är en liveversion av den ocksåMen jag återupptäckte en annan låt idag i bilen...Prison Sex med ToolKanske världens näst bästa låt?Kanske..........

Var bara tvungen att göra en omröstning.Kika in den och rösta!Mest underskattade kvinnliga sångerska:Nina Ramsby - Nej, inte hon i Idol. Dock tror jag nog att de kan vara släkt med varandra. Nina var lysande i avsomnade Salt (alternative pop/rock) och Grand Tone Music (långsam mollpop). Numera gör hon musik med pianisten Hederos tror jag. Men den rösten, den känslan för känsla.... Mums!Mest underskattade manliga sångare:Karl Larsson - Sångaren i Last Days of April är kanske sveriges mest okända talang. Fantastisk röst och låtsnickrare. Rör sig i det gitarrbaserade poplandet men kallas lite felaktigt emo eller post-hardcore. Har även gjort en fantastisk soloskiva.Lyssna, lyssna, lyssna!!!

Jag skrev ju lite om de fördelar det är att bli/vara pappa. Men det finns några avigsidor också...* Myndiheterna tror inte på digNär man blir pappa för första gången så skriker sociala förvaltningen efter dig. "Kom hit och skriv under på att du är far till barnet!" skanderar de långt innan barnet är fött. Att hävda att man är pappan utan att behöva skriva under inför två vittnen plus handläggaren är lönlöst.Inte ens om du kan säga exakt vilket datum akten fullbordades... eller vilka ställningar som ingick i akten.Visst, jag kan förstå att de vill ha det svart på vitt att jag ska ta mitt ansvar. Men det borde räcka med att skicka ut det hem så skriver jag under, slickar igen kuvertet och skickar tillbaka det till dem.Kan ju vara som så att mamman har träffat postmannen för lite mys.Men om du är gift och ska bli far så kan mamman tydligen inte vara otrogen. Då behövs det inga papper inte.Märkligt...och dyrt för svenska skattebetalare i längden.* Du blir nedgraderad till fjunig tonåring utan ansvarskompetensDetta är väl den stora delen och det ryms många situationer i detta. Bl.a- Tar du fram kläder till barnen så dömer mamman ut dessa (har hänt)"Hade du tänkt ha den här skitiga tröjan till Storan?" (sant, den var visst skitig om du tittar i förstoringsglas. Men vad gjorde den då i garderoben?"...och de här byxorna är ju alldeles för varma..." (jo tack, men jag försökte ju)"...men de här strumporna passar ju inte alls till resten av outfiten" (Nä, men efter den här diskussionen har hon ju bara strumporna kvar och de borde väl passa varandra?)...och mamman tar fram en ny dress.Ridå!- Ska Älsklingen ut för att träffa sina vänner och du får sitta hemma en kväll med barnen så ojar sig alla kvinnor (och en del män). Men min älskling faller inte in i dessa ramar som tur är."Tror du det kommer gå bra?" (Nä, jag är bara hemma med barnen 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Det blir knivigt det här)"Ska mamma komma över och hjälpa dig att lägga barnen?" (Ja helst om du läser föregående parentes och lägger till att Älsklingen jobbar till kl 21-22 i snitt 3 gånger i veckan så kan jag nog behöva lite hjälp med läggning)"Har din Älskling skrivit en lista på vad de ska äta, när de ska äta, hur de ska läggas etc. etc.? (Suck)Däremot känner jag pappor som får såna listor av deras älsklingar.- Din mamma ser dig som utfyllnadMor har alltid behandlat dig som ett barn (med rätta eftersom man blir som en tonåring i hennes sällskap) men nu när du får egna barn ska hon äntligen få se att du är vuxen....Inte då!Allt går via Älsklingen. Middagar, presenter, resor till Astrid Lindgrens Värld, fikabesök, ja allt ska bestämmas över huvudet. Och man känner sig liten.* Gnälla på ungarnaAj aj aj aj, detta får man inte göra. Big no no!Om någon ringer och frågar hur det går så får man berätta att det har varit mycket. De har varit ledsna, gråtit, slagit sig osv. Då hamnar huvudet på sned hos folk och de säger "Din stackare".Men skulle utveckla det hela och gå in i detalj och säga "Storan är asjobbig, ville inte ta på sig kläderna, gallskrek hela vägen till dagis så jag nästan släpade henne dit så vi missade bussen till Juniors sim. Och Junior bara tjuter utan anledning så jag blir helt knäckt. Inte sovit på tre nätter (eller dagar). Kortfattat kan man säga att de är jävligt jobbiga ungar just nu".Då händer något. Då rätas det sneda huvudet upp igen, munnen smalnar ihop och rösten skärps."Ja, det är allt bra att ni män också får se hur det är att vara hemma".Kort, hårt och utan plats för motreplik.Ehhh... jag vet, men jag.... typ....ehh...ähh, det var inget. Vi hörs!

Tänkte skriva om den redan igår men ville gärna lyssna igenom den innan.Så jag gick in på youtube.com för att hitta en video till den.Andledningen till att jag inte kommer att skriva om den idag heller är att jag fortfarande gråter. Har fortfarande en kniv i magen när jag tänker på den. Blir inget bra då.Och då har jag inga dåliga minnen av den. Det handlar bara om att den är så bra!Däremot kom jag på vilka bra videos som har gjorts.Ett axplock:* Radiohead - JustSe den och bli förbannad. Jag vill så gärna, så gärna förstå!* Beastie Boys - SabotageUnderbar låt med underbar känsla. Vem har väl inte drömt om att hoppa över motorhuvar i jakten efter bad guys i sann 70-talsanda?* Tool - Prison SexDen enda videon Tool gjort som jag förstår. Och det gör ont varje gång.